Aftonbladet – 23 april 1862, sida 2

FERRAN Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 17 April. De liberala pajazzokonster, med hvilka ministern von der Heydt förlustat allmänheten, torde af den neutrala telegrafen, som med samma känslolöshet meddelar den nyfiket lyssnande verlden vittnesbörd om statsmannavishet, foster af ministerielt oförstånd samt produkter af machiavellistisk trolöshet, blifvit framburna öfver Östersjön äfven till er. För att dock ej släppa händelsernas tråd, vill jag försöka att till mina svenska läsares. fromma i korta drag sammanfatta Berlins krönika, hvilken, såsom vanligt här i landet, tyvärr äfven dragit fram i ljuset mycken skandal. Först för ett par veckor sedan meddelades i Vossische Zeitung en skrifvelse från hr von der Heydt af den 21 Mars till krigsministern, i hvilken han i kärfva ordalag bevisar, att det är nödvändigt att nedsätta militärbudgeten och derföre låta frågan om ssatteförhöjningen med 25 4 å de direkta inkomsterna förfalla. Argumenterna voro alldeles desamma som framåtskridandets parti i kammaren och i sina valproklamationer hade gjort gällande. Detta skedde några få dagar efter det först den liberala majoriteten och derpå de frisinnade ministrarne fått stryka på foten, för det att de framställt samma anspråk med stöd afsamma skäl: -Skrifvelsen, hvilken Vossische Zeitung, såsom sedermera uppdagats, bekommit genom en tjenstemans ogrannlagenhet, dolde icke, att den föreslagna åtgärden var nödvändig isynnerhet för valens skull, på det man skulle beröfva de liberala partiernas agitation dess fotfäste. Derigenom var den intrig, för hvilken den liberala ministåren fallit offer, uppenbar för hela verlden. Det pikanta häri var, att, såsom man snart erfor, konungen icke ens hade kunskap om denna hr von der Heydts skrifvelse, då den offentliggjordes. I hvarje stat, som är i besittning af om också blott början till ett uppriktigt konstitutionelt statsskick, skulle en dylik upptäckt ofelbart haft till följd, att en sådan ränksmidare, som ministern von der Heydt, blifvit afskedad. Annorlunda är det hos oss, der till och med en del af den s. k. liberala pressen genast gjorde en half: ministeriel frontförändring för hr von der Heydt. Till den preussiska liberalismens. heder vill jag dock tillägga, att denna -benägenhet til affall blott förmärkts undantags-. vis och i högst ringa mån, samt att den öfvägande majoriteten icke låtit vilseleda sig af den efter franskt mönster gjorda manö? vern. Knappt var öfverraskningen öfver hr von der Heydts skrifvelse förbi, förrän ett half: officiett tillkännagifvande i Sternzeitung slog preussarne med ny förvåning. Det tillkännagafs för den förbluffade allmänheten, att en komitå af generaler skulle sammanträda den 10 dennes, för att rådslå om möjligheten att införa besparingar i militärbudgeten. Det tillades att förhöjningen af 25 4 å de direkta skatterna skulle förfalla. Ministeren skulle specialisera budgeten för 1862 (således med andra ord verkställa det beryktade hagenska amendementet, till följd at hvars antagande representantkammaren upplöstes och hela krisen uppstod), ja ännu mer: budgeten för 1863 skall, likaledes specialiserad. redan under nästa session framläggas och derigenom oppositionens mångåriga klagomål, att budgeten så sent inlemnades, undanrödjas. Några nya skatter vill ministeren icke föreslå, utan tvärtom dels nedsätta och dels upphäfva tullen på de nödvändigaste lifsmedlen. Vidare skulle bergverksutlagorna nedsättas och brefportot förminskas. Detta var ministerens nya ekonomiska och finansiella program, hvilket emellertid innehöll det misstänkta slutet, att saltpriset åter skulle höjas till sitt förra belopp, alltså med en fjerdedel af det nuvarande. Förhöjningen i saltpriset skulle inbringa 2,000,000 thaler. Men nu har Nationalzeitung uträknat att nedsättningen i eller afskaffandet af de förut antydda skatterna skulle medföra en besparing af endast 300,000 thaler, så att hr von der Heydt skänker denna lilla summa och på samma gång med andra hanen tager 2,000,000 ihaler. Dertill kom