Aftonbladet – 23 april 1862, sida 2

Bessy upptog ur sin ficka den saknade plånboken och räckte den åt mr Parslow. Det är svårt att. säga hvilken hand som darrade mest, den som gaf, eller den som emottog skatten. Det är angenämt att på sådant sätt återfå penningar som man ej mera trott sig skola få se en skymt at, men vida angenämare, mitt barn, att skåda denna ett redligt hjertås seger öfver frestelsen. Den oro jag känt öfver förlusten af dessa sex papperslappar är mer än godtgjord genom ett sådant bevis vå redlighet och goda föresatser.4 Vill ni ej räkna penningarne, sir?4 Det behöfs icke. Jag hör att ett ur också saknas... och... och jag är mycket ledsen öfver att ej kunna ge något hopp om dess återfående, Var god och ej oroa er deröfver — det var blott ett pläterur, som ej skulle inbringat mig fem shilling en gång, om jag eålt det på auktion. Den som stal det har gjort en dålig marknad. Ni är mycket sorgsen, stackars barn!4 tillade han allvarsammare; Sni har väl ej bringat mig denna gåfva ogerna? å XJag skulle hafva kommit hit med den, om jag också varit tvungen att gå genom elden idermed. : Det gläder mig att höra er tala så — tack mitt barn för denna fröjdefulla, själsupplifvande dag! Mr Parslow gnuggade händerna som bevis på sin lyckliga sinnesstämning. I Bessy steg upp. j 4Dröj ännu ett ögonblick, jag ber; jag skulle önska att göra er några frågor cm) er far och er sjelf. Kan ingenting gö för att förflytta er i en annan omgilniovg? :; Säkert kar ni ej vara nöjd med er nuvarande ställniog — ert lefnadssätt — era vänner?