Aftonbladet – 16 april 1862, sida 3

såsom din kusins budbärare, utan som Guds, den :allsmäktiges tjenare, uppmanar jag dig alt. ej, gå förbi din frälsare, som möter dig på förtappelsens väg och vill frälsa din själ ! ?Ni är således prest.? cJa, det är jag. Då ber jag er, sir, lemna detta hus. Ni är mycket god som, tänker på mig och vill mig väl; mep. gå, gå, för all.del tKan jag få tala vidserfar? Omöjligt. : Vill ni komma.till:S:t. Owens och ... Jag villingenting lofva. Jag harså ofta brutit mina föresatser och löften, så att jag ej. mera: vill. afgifva några. Lemna, mig, jag vill tänka på hvad ni sagt. Vill ni verkligen tänka derpå? Ja, jag skall försöka, om ni, blott går härifrån. Gud: välsigne er då, mitt barnX, sade mr Parslow och lemnade rummet med en, djup suck. . Han hade gjort hvad han ansåg bäst, han hade uppfyllt sin pligt, men hans erfarenhet-sade honom. huru föga han kunde hoppas deraf. Han såg att hans ord ej blifvit utan verkan, han såg att hos denna Bessy Calverton fanns mycket som kunde vändas till det goda; liflighet, bjerttishet, ungdom och några. äterstoder. af tidigt iovplantade goda grundsatser; men att hos henne också fanns en oro, en otålighet, som tillika med hennes dåliga omgifning kunde bortjaga alla tankar på bättring och ånger. Ett sådant lif — vida sämre än Mary Davis väntat — huru skulle det ej inverka på den, som ej var särdeles väl väpnad deremot. Han, go ut samma, väg som stjufmodren nyss gått, och. mötte i dörren detta älskvärda fruntimmer, som tycktes vilja yttra något. Han stannade.