Aftonbladet – 7 april 1862, sida 3

cOm ni tillåter, sir, så ville jag gerna tala ett par ord med er i trädgården. Hollah! Hvem har lärt dig flyga så högt? Hur högt, sir? cHvem har lärt dig att så tidigt på dagen tala i en sådan ton till den hederlige Dick? Ah, det måste vara tidigt, mycket tidigt på morgonen, Bessy, om det skall gå an. Kom då och tag på din hatt, så skola vi se om du kan din lexa riktigt. Bessy tog sin halmhatt i handen, följde sin far ut i trädgården och stängde köksdörren omsorgsfullt efter sig. Fadren gick ner till grinden och väntade der på henne. sNå, nu vill du naturligtvis inte lemna din dyra onkel och din dyra kusin, och de hafva varit så goda emot dig, och du är en tröst och hjelp för dem, och du blir aldrig lycklig annat än här — och mera sådant strunt. Det var ju det du ville säga, eller hur?? Ja, ja, sir, men —? CMen det tjenar ingenting till, Bessy. Jag är som det der fördömda stora berget der, hård och obeveklig, och ord tränga icke djupare hos mig än hos klippan. Jag har fattat mitt beslut, barn, och när det en gång är gjort, så kanske ett åsklag kan ändra det, kanske inte också. Jag gissar att de hafva förtalat mig men tro dem ej. Du skall nog blifva nöjd — finns ingenting i hela vida verlden som kan hindra din lycka. Sällskaper, musik, bortbjudningar, bakelser, ingefärsöl och — och dockor!4 tillade han, hastigt påminnande sig denna nödvändiga artikel på sin lista af frestelser och nöjen. Men Bescsy var otröstlig och alla dessa herrligheter tjuste henne ej. Du har just fått en vacker uppfostran, Bessy, som ej har vett att tacka mig en