Aftonbladet – 7 april 1862, sida 3

samt med sitt artilleri, äfven det gröfstat. Uti Mexiko rådde i början af Mars en så stark hetta, att fyra hästar i general Pr ms nd (0) i Eenera Studentkarzevalen I Eöpenhamn. Snällpostens Köperhamnskorrespondent ger häraf följande lifliga skildring: Karnevalen gick för sig den 20 Mars i Casi nos för alla sådana tillställningar alldeles utmärkta lokal, och öfver åtta dagar i förväg voro alla biljetter utsålda. Det var också nästan för mycket folk, så att der knappast var utrymme att dansa; antalet af de närvarande steg till 1500; för sällskapets oblandade renhet voro alla möjliga garantier vidtagna; och det var verkligen en myceset rolig afton. Någon egentlig karnevalsmunterhet förstå vi oss icke rätt på; få, mycket få, vilja agera, utföra någon roll, och än färre finnas, som man blott kan få att gå in på skämtet. Derföre måste bestyrelsen öranstalta och arrangera en hel hop i förväg; detta hade denna gång lyckats mycket väl, och dock var der icke heller gjort för mycket, så att publiken blott kom till att ställa sig upp som till ett skådespel. Utom itskilliga enstaka agerande karaktersmasker säg man der några alldeles förträffliga gatsångare, ettlitet sällskap, som föredrog nya visor?, mer eller mindre hållna i den vanga populära stilen och alla handlande om dagens brännande frågor — naturligtvis också en om Nyrop — och fulla af allusioner. Sådana fann man i ännu ymnigare mått i de föreställningar som gåfvos på teatern, nawurligtvis af studenter. Först uppfördes en kostlig cirque equestre?; derpå en folkkomedi af C. Ploug, en parodi på vissa beryktade mästerverk ; synnerligen var det lagdt an på Cora eller slafvinnan4, Hela stycket räckte knapt en timmas tid, men be stod dock af 5 akter och 4 tableauer, al hvilka dock inalles blott 5 blefvo synliga: scenen var förlagd: den 1:sta i Casino, den V:dra ombord på ett ångfartyg, den 3:dje i vattnet, den 4:de i en flundra och den 5:te i staden?. Pjesen var mycket rolig och blef särdeles gouterad. — Längre fram kom en stor ?Etnografisk Balett (af skådespelaren O. Zinck), der det isynnehet gick löst på Tscherning. Till denna balett hade författaren skrifvit ett temligen långt, men mycket roligt program, med en mängd citater af Tscherning; parlamentariska kraftutgjutelser. I baletten förekom vidare en El Ole? dansad af en Nogrinna med svans?. mycket kostlig med hvarje rörelse kopierad efter Pepita, som på samma scen hänfört de äskådare, som nu jublade åt parodien. Sic transit gloria mundi. Naturligtvis kunde kostymerna vid en studentkarnaval icke på aflägsnaste sätt i dyrbarhet mäta sig med dem som nyligen glim rade i slottssalen vid Mälarns stränder; särdeles bland herredrägterna funnos få dyrbara, men nästan alla voro vackra och smakfulla. Vanligen, och icke minst på konstnärskarnavalen en månad förut, grassera dominos och munkkåpor, som just tyckas enkom gjorda till att förmörka tlädjen. Ryktet hade gått, att här skulle alla dominos oupphörligt förföljas; men det blef icke något af; antalet var också ringa, så att säga oskadligt. Deremot förekom här en påfallande mängd amerikanska plantageegare, en kostym som åtminstone är ljus och klar, om den också icke synnerligen skiljer sig från en vanlig lätt herresommardrägt. För resten förekommo mestnationaldrägter. Likaså biand damerna — här sågs ingen herdinna och blott en Eblomsterflicka4, dessa reminiscenser från en förgången tids sentimentala idyl ler — men nationaldrägterna voro, åtmin stone hvad tygerna beträffade, något inkorrekta: siden i stället för bomullstyg, brocherad atlas i stället för vadmal och fint linne i stället för groft lärft. Blott bondflickornas korta kjolar voro raskt och bestämdt bibehållna och, eom det syntes, för en aftons skull utan minsta fruktan för att visa teretes suras, förutsatt att vederbörande hade vackra ben. Klockan 12 skulle aliv demaskera sig; hvarje pretention på mask triheten upphör då, och det hela upplöser sig i en munter kostymbal. Ingen modern herredrägt tolereras; ingen konventionel stel. het förekommer, ingen formlig presentation är nödvändig; de äldre sätta sig som äåskådare på amliteatern, de yngre tumla om ock stöta emot — men blifva icke stötta. Af ven de unga damerna af beau monde gå en samma omkring, bjudas upp till dans än af en än af en annan. Denna frihet från tvång, denna semytlighet, är det just, som ger åt student xarnevalerna en egendomlig friskhet. Jemt öfverraskas man af att träffa bekanta och återigen bekanta, som det ofta icke är så lätt att igenkänna i de ovanliga kostymerna: man förvånar sig öfver att en karakteristisk toilett gjort att den eller den kommit att se så bra ut, som i det dagliga lifvets snörli! icke förefaller så tilldragande; men mest al allt upplifvas man af de många strålande. leende ansigtena, som synas förnyade af ett tifselixir. ch innan man vet ordet af ha uden bortflugit; balinspektörerna hafva icke mindre än fem särskilda gånger heft ett out sägligt besvär med att få de dansande nå gorlunda ordnade till les lanciers — nu blåser Lumbye fanfaren, klockan är balf 5 och nu hör man från alla håll: Godnatt! Godvatt! Tack för denna gången, det var roligt 1! cOm ni tillåter, sir, så ville jag gerna tala ett par ord med er i trädgården. Hollah! Hvem har lärt dig flyga så! högt ? i Hur högt, sir? I I cHvem har lärt dig att så tidigt på dagen 2 An nn dk I a a Fl NGA