ten n:r 1 Lilliehöök af Fårdala, hvilken år 1625 erhöll sin plats i riddareklassen endast på grund af sin härkomst från riksrådet Anders Pederson, och hvars siste ättelägg 1501 ufled ogift, verkligen är utdöd, och att såtedes ingen annan gren af Lilliehöökska slägien eger representationsrätt än den från Birger Bertilson till Kolbäck härstammande, hvilken nu har plats på riddarhuset under n:r 66. Anledningen till att en yngre gren af Kolbäcksoch Gälaredsgrenen sedan 1809 detta oaktadt intagit säte och stämma un der n:r 1, torde härröra dels deraf, att de genealogiska tabellerna för de olika grenarne blifvit på riddarhuset sammanblandade, dels ock deraf, att Brynte Bertilson var riddare, och alla hans afkomlingar sålunda borde tillhöra riddarek!assen; ehuru det icke var riddarevärdigheten utan riksrådsvärdigheten, som gaf innehafvarens ättlingar rätt till inträde i nämnde klass. De skäl, hvaraf riddarhusdiiektionen hemtat stöd för underkännande af hr Anreps argumentation, äro enligt protokollet för den 2 Juli 1861 i korthet följande: Att bemälde atgifvare icke upptagit Brynte Bertilson såsom Fårdalaslägtens stamfader, ehuru å stamtaflan en anteckning derom förekommer, utan i stället Anders Pederson, jemte flera afvikelser från originaltsbellerna; att å en af Lilliehöökska slägten inlemnad konceptstam afla såväl Brynte Bertilson som hans yngre on Nils benämnts för riksråd, under hvilken itel de äfven upptagas af Schantz, Schönvelt och Richard Silvio i deras genealogiska samlingar; samt att dessa stamtaflor ländt ill efterrättelse i nära 100 år utan annärkning. ; Hvad nu först och främst angår invändvingen rörande Anders Pedersons upptagande åsom stamfader f r Färdalagrenen, så sy1es detta förfarande från utgifvarens sida a varit naturligt och konseqvent, enär be:nälde Anders Pedersons egenskap af riksråd utgjorde den enda rättstitel för hans ättlingar att vid riddarhusets organisation 1625 erhålla inträde i riddareklassen. De öfriga iteslulningar och tillägg, som läggas hr Anrep till last, ha föranledts af uppenbara felaktigheter i tabellerna; och man får härvid ej förgäta, att ansvaret för det skrifna eniigt tryckfrihetsförordningen åligger utgifvaren, icke direktionen. fn uppgift å en af enskild man ingifven konceptstamtafla kan svårligen, äfven om den af åtskilliga författare i deras genealogiska samlingar upprepas, ega vitsord framför Ugglas Rådslängd. Härtill kommer ytterligare, att uti indelningen på riddarhuset vid 1632 års riksdag (se Sverges Rikes adels riksdagsprotokoll, 1 delen 1627—1632, pag. 195 och 196) i andra klassen nämnes ?Lilliehööker af Fåhrdal? och i tredje klassen Lilliehööker af GälI:red? n:r 33, d. v. s. just den Gällaredgren af Lilliehöökska slägten, hvilken riddarhusdirektionen ihärdigt vill bibehålla på Fårlalaättens pats. Att slutligen hundraårig häfd. icke kan förändra naturen af en konstitutionel rättsfråga, sådan som den förevarande, synes icke behöfva bevisas. Vi kunna således i följd af allt detta icke anse de af direktionen anförda skäl såsom fullgiltiga, utan måste i denna fråga tillerkänna herr Anreps argumenter det företräde, som ovedersägliga fakta alltid innebära. Men det är ännu en ytterligare omständighet, som vid denna frågas behandling inom riddarhusdirektionen förtjenar att tagas i skär skådande, och som egentligen föranledt oss att återupptaga detta redam förut, ehuru mindre uttörligt, i vårt blad omnämnda mål. Ridderskapet och adeln fattade nemligen emot slutet af förra riksdagen ett beslut att det Anrep beviljande arfvode skulle fortfarande till honom utbetalas, dock emot förbindelse att ställa ig till noggrann efterrättelse det beslut direktionen kommer att fatta rörande omtryckning af de Lilljehöökska -ttartaflorna. Då vi ej kunna föreställa oss annat än att hr Aurep förklarat sig villig att afgifva en dylik förbindelse, så förekomma följande slutord i direktionens protokoll högt besynnerliga: Och skulle framtida utbetalningen af det hr Anrep beviljade anslag inställas intilldess han visat sig hafva rullgjort ofvanberörde åläggande.? — Detta innebär ju, under förutsättning att herr Anrep verkligen afgifvit den honom utan tvifvel affordrade förbindelse, en i uppenbar strid emot det af ridderskapet och adeln fattade beslut vidtagen godtycklig straffåtgärd emot herr Anrep hbvartill direktioaen saknat allt stöd i lag och gifna föreskrifter. Utgifvaren har emot den honom ålagda AM att omtrycka de Lilljehöökska ättar-. taflorna afgifvit följande protest: (synlig i en not på första sidan af de omtryckta arken cEnligt riddarhusdirektionens beslut at den 2 Juli 1861, jnsteradt först den 29 derpåföljande Augusti, äro Lilljehöökska ättartaflorna här omtryckta, äfvensom uppställningen af desamma utarbetad i likhet med de på riddarhuset befintliga, i flera hänseenden högst felaktiga genealogierna öfver adliga ätterna Lilljehöök; men får utgifvaren på det bestämdaste reservera sig emot den förändrade uppställningen, såsom alldeles oriktig, och På rand af hvilken uppstäl ning adliga ätten Liiljehöök af Fårdala n:r i skulle af i genealogi och statsrätt mindre hemmastadda fortfarande kunna anses vara tefvande, då den deremot i verkligheten är AS KE I DR ägas