Aftonbladet – 3 april 1862, sida 2

Ja, sir.S Matthew Davis?4 Jac Vid —4 och ännu en svordom följde, till Bessys stora förskräckelse, är det en dröm, eller har min oro häruppe gjort mig yr i skallen? Säg mig ditt namn — Bessj ?4 Ja, sir, Bessy.t Bessy Davis eller — Bessy Calverton?t Bessy Calverton. 5å rasande löjligt! utbrast han; men låt oss tala om den saken på en säkrare plats än den här. Vi hafva döden för ögonen, och han kan nog ännu tåga ett kragtag med oss, om vi ej se oss för. Går vägen åt höger här? : uJa. CAr du viss på att det är rätt? Ja nu är jag alldeles säker derpå.4 Mannen halkade hastigt åt venster, kastade sig öfver åt andra sidan för att upprätthålla jemnvigten, men kom ändå med ena benet ned i ett. svart träsk, der han stretade och svor och nedkallade himlens fördömelse, så att Bessy i hvarje ögonblick fruktade att berget skulle falla öfver dem för hans ogudaktighets skull. Q, tala icke så der!4 utbrast hon slutligen, vridande händerna, om ni vill att vi skola komma ned med lifvet. Inte tala så der? upprepade mannen, som nu stod på sina fötter igen. Jag tror att man nog kan få lust att tala här, och det ord och inga visor ändå. Det är ett fördömt halt, stenigt, dyigt hål det här — jag kommer aldrig ner — jag är alldeles uttröttadX, och han satte sig på en sten och fläktade sig i ansigtet med hatten. Jag är sjuk, fortsatte han, jag har ju också varit här uppe hela natten, med blåst ch köld som trängde genom märg och ben: