Aftonbladet – 3 april 1862, sida 2

och inte något bränvin att tala om. Jag är som en fanmal utkörd åkarkamp. ur långt är det nu? Tre mil, tror jag. Mannen pustade, tog bränvinsflaskan ur fickan och slog den, i förargelse öfver att cen vartom, emot klippan tills glaset sprack. Sesåt — han kastade den utför berget — gå din väg du falska vän, och fördömelse öfver dig! Jag skulle önska att jag kunde skicka alla falska vänner samma väg och vara dem qvitt. Aj, mina knotor!4 Skola vi gå vidare, sir? eller skall jag lemna er här och skicka — Främlingen sprang upp. KL emma nig här! PBet är bäst att du tänker två gånger på den saken! Sedan yttrades ingenting på en stund. Han höll sin hand hårdt på Bessys axel, ty han misstrodde henne ännu, pustade, skar tänderna och gick med mycken svårighet. Han var synbarligen mycket trött och nedstigandet öfversteg nästan hans krafter, ehuru han till det yttersta ansträngde em. Hvad är det för ett buller, flicka?4 frågade han efter mer än en timmas vandring, hvarunder ingendera yttrat ett ord. ?Aberogwins fall. Vattnet failer från en sjuttio fot hög klippa och ned i strömmen.? Kanske vi störta ned der? sade ban ängsligt. Ah-nej, sir. d Det var det fördömda vattnet ofvanför fallet, som jag ramlade uti minst femtio gånger i natt, . Måtte det blifva fördömdt i evigheters. evighet.; , Oh, sir! SMåttejdet — seså, stanna då! i Hans andra hand lades på B.ssys axel, och han hade säkert fallit omkull om han