Aftonbladet – 2 april 1862, sida 3

flickor, som i Stephen Specklands saga. Och hon hade just ni något i halsen som ville qväfva henne, och som lika såväl kunde vara en groda som något annat; åtminstone kunde det under nuvarande omständigheter ej precist anses för någon Koh-i noor af det renaste vatten. Dimman var så tät, att Bessy måste leta sig fram, och ovissh2ten om hon borde vända sig till höger eller venster, började just beröfva henne den besinning hon ännu hade qvar, då ett högt rop ljöd bakom henne. tCStanna — menniska eller djefvul. — stanna! Bessy var nära att störta till marken af förskräckelse. En elak f med stentorsröst skulle säkert röfva bort henne för en hundrade år eller så, och lemna hela verlden — det vill säga hennes onkel och kusin — i okunnighet om hennes vistelseort. Hon hörde fotsteg hastigt närma sig, ochkröp ned på markön för att undvika det språng som trollet skulle göra på sitt rof, då rösten utbrast: Ett får, vid Gud ! En tung hand låg i nästa ögonblick på hennes axel. Nej: ett barn, vid allt hvad heligt är! Stig då upp oeh svara mig. Känner du vägen här, eller är du också en olycklig trasvarg, som gått vilse i denna fördömda dimma, och som har irrat omkring här hela netten och blifvit mer och mer förvillad vid hvarje steg ?4 Jag är ingen trasvarg, sir, jag är från Aberogwin. Och du har gått vilse?? Nyss var jag på rätta vägen, och om ni inte skrämmer mig eller vill göra mig illa, så tror jag nog aft jag kan hitta ned igen, Var så god och släpp min axel, sir.