Aftonbladet – 2 april 1862, sida 3

dessa cellurs natur utgör. derföre.grunden till in sigten i hela växtens lifsutveckling. Nu gilves det så enkla, för det blotta ögat ofta ej rätt Joskiljbara väsenden, som bestå antingen af en-Isamma eller at intill hvarandra enkelt förenade celler; och då man med tillhjelp af mikroskopet kunnat följa dessa oansenliga organismer från fl deras första uppkomst, under deras vidare utveckling och till deras slutliga förökning och försvinnande, så har man hos dem utransakat lifsfenomener, som i större mångfald uppenbara sig jemväl hos de högre växterna. Härigenom har studiet af de förra jemväl blifvit af så utomordentlig vigt för den fullständiga kännedomen af de sednare, Det är isynnerhet inom algernas och svamparneg klasser man gjort dessa upptäckter, som så atvidgat vår kunskap om kryptogamerna och bredt så mycket ljus äfven öfver de mera sammansatta växttormernas natur. Särdeles hos de förra, i både sött och salt vatten förekommande, som innehålla många, de allra minsta och enkiaste växter, har man kunnat följa utvecklingen anda från sporens eller fröets groning till en ny spors frambringande genom organer, om hvilkas ullvaro man förr ej hade någon kännedom. Hvad svamparne angår, så har det förhållandet, att många af de för menniskan vigtigaste kulturväxter, såsom potates, vindrufvor, m. fl., hufvudsakligen i de sednare åren varit hemsökta af förstörande härjningar genom oansenliga pa-asitsvampar, riktat botanisternas nppmär samhet närmare på dessa växter, så att vår erfarenet om deras uppkomst och betydelse blifvit i ög grad ökad. et är, såsom här förut blifvit omnämdt, nunera utrönt, att allestädes, men företrädesvis i s-ärheten af menniskors vistelseorter, befinna sig allösa, men ofta oskönjbara sporer af små svam: par, och man vet, att det är genom dem och cke genom någon spontan bildning som flerevädes jäsningsprocessen och dessa växtsjukdonar åstadkommas. Det är redan sedan länge sekant, att i utpressade växtsafter och andra rganiska vätskor snart uppstår en jäsning, hvargenom vätskan undergär en förändring och der vilda sig små blåsor eller celler i så ster myckenet och litenhet, att man beräknat en enda subiktum innehålla många millioner sådana eller. Att dessa äro af vegetabilisk natur och stå i sammanhang med den vanliga mögelbildsingen har t. ex. Hoffman öfvertygande visat. Han sådde i slutet kärl, fyldt med sockerlösning, sporer af Penicillium glaucum, en liten allestädes på matvaror och frukter i stor mängd förekommande mögelsvamp; der uppstodo genast i vätskan dessa ytterst små jäsningsceller, nedan på ytan utvecklade sig den verkliga möseln, såsom celltrådar, hvilkas nedre del är den närande och öfre den fruktframbringande. På samma sätt fortplantas och frodas andra mögelarter på hvarje i förruttning staddt ämne, hvars organiska beståndsdelar just dessa små varelser sönderdelande frigöra; och att de i detta hänseende taga en vigtig del i naturens stora hushållning har nu sednast Pasteur genom nägra försök ytterligare ådagalagt. Man känner nemligen att ättika, likasom vin, öl 0. 8. v., när den är i beröring med tuften, förlorar sin genomskinlighet och att det småningom bilar sig deruti en slemmig, sammanhängande massa, hvilken man kallat ättikmoder, mycoderma. Den är frambragt på bekostnad af ättikans beståndsdelar och har förmågan att åstadkomma ättikjäsning, hvarföre den ock i detta ändamål användts 1 fabrikerna. Pasteur odlade mycoderma såväl af ättika som af vin och öl i både öppna och slutna kärl, och fann att ättikans mycoderma tog syre ur luften för att förena det med alkoholen och deraf bilda ättika; och lät han mycoderman utveckla sig på ytan af en ättiksur vätska, så embildades genom dess syrsättande förmåga ättikan till vatten och kolsyra. Denna förmåga utöfvar den jemväl på andra organiska kroppar, såsom socker, ägghvitartade ämnen o. s. v., och den finnes också hos mögelsvamparne, hvilka följaktligen bidraga att i förmultningen och förruttnelsen sönderdela organismerna och derigenom bilda det för vegetationen vigtigaste päringskmnet, kolsyra. Och i sjelfva verket har också Musset påstått, att ur mycoderma vid fruktbildningen framgår den Penicillium glaucum, som nyss omnämndes såsom en af de allmännaste mögelarter. Om, säger Pasteur, de mikroskopiska varelserna skulle försvinna från jordens yta, så skulle den snart betäckas at dödt organiskt ämne, lik af växter och djur; utan den syrsättningsverkan de utöfva, skulle lifvet bli omöjligt, eftersom dödens arbete vore ofullständigt. Efter förgängelsen visar sig lifvet ånyo under andra former, och de frön eller ägg till små organiska väsenden, som öfverallt Llingsväfva, börja åter sin utveckling, och med deras tillhjelp förenas syret i ofantliga qvantiteter med de organiska ämnena, hvilkas fullständiga förbränning just de således småningom åstadkomma. Men växtriket har ock sina stora märkvärdig heter. Likasom för ett tiotal af år sedan: allmänna uppmärksamheten fästades vid upptäckten i Kalifornien af det jättelika barrträdet Wellingtonia gigantea, hvaraf exemplar funnits med en stam af ända till 450 fots höjd och 116 fots omkrets, och hvilket man nu med fördel acklimatiserat i England, så hafva på de tvenne sista åren de botaniska journalerna och tidningarne innehållit många underrättelser om ett annat märkligt barrträd, funneti ett af jordens sedan äldsta tider bekanta länder. Tvenne grekiska forstmän upptäckte nemligen nyligen i Arkadien en flera mil läng skog af ett slags gran, som företer det egendomliga i sin växt, att den afhuggna stammen, likasom de horisontala grenarne, utbildar flera yppiga, raka stammar, hvarigenom bildas en tät krona ända nedifrån likasom hos en väldig ek eller kastanje. Växten benämndes Abies regine Amaie efter Greklands, drottning; men en vidlyftig diskussion har uppstått mellan dem, som anse att denna gran intet annat är än jen m ssbildad form af den i Grekland inhemska Abies cephalonica, och dem som vilja tillerkänna den verklig arträtt. Till de sednare sluter sig dock dr:Heldreich, som på uppdrag af regeringen med fotenskaplig noggrannhet granskat de uppgifna förhållandena. Huru som fet skola de nu månfepetides anställda odlingsförsöken snart ådagaägga, huruvida icke denna för ett barrträd Lesynnerliga form kan lemna ett fserligare och vigtigt bidrag till frågan om möjligneten af växternas artförändring under egendomliga förhållanden och obestämda tidrymder. En annan ännu märkvärdigare växt berättas ha blifvit upptäckt af dr Wehvoitsch, som i flera år botaniskt undersökt territorierna Angola och Benguela i det sydvestra Afrika. Han har fun nit dess flora icke allenast bväntadt rik på-cen mängd egendomliga former, stundom af tropisk yppighet, utan ganska märkvärdig, såsom sammansatt af elementer både från gamla och nya verlden. Här fann han i sandig jordmån ett högst besynnerligt träd, som beskrifves blott ega en alns höjd men 12 fots omkrets och likna en SRA SORT DTE ELR LEAR SDS TESEN OSRE RATES flickor, som i Stephen Specklands saga. Och!