Aftonbladet – 2 april 1862, sida 3

molnet har enstemperatur; som med 6 till 4gra der understiger fryspunkten. Så snart någr droppar af en eller annan anledning frusit til is, verka dessa, vid sammanträffandet med d öfriga, såsom ett slags ferment, hvarigenom mo! net inom kort blir öfverfyldt med små hagelkor i stället för med vattendroppar, Hagelkorne förstora sig under fallet genom kondenserande a luftens fuktighet. Experimentet visar, att hage af ifrågavarande slag bildas vid lägre tempera :ur än det andra, och detta öfverensstämmer met den gjorda erfarenheten, att dylika hagelfall mes inträffa vid vinterns början och slut. Är mol nets temperatur 3 till 4 grader under den van liga fryspunkten, blifva hagelkornen kantiga oci regelbundna, men vid endast 1 till 2 grader öld uppkomma åter sferiska korn, hvilka docl hafva större diameter och ofta bestå af koncen riska lager. Dessa hagelsorter, såsom fordrand A mindre stark köld för sin bildning, förekomm: nest under sommaren. Dufours experimente visa, att om en fritt sväfvande, under noll-gra len afkyld, vattendroppe kommer i beröring met en fast kropp, så öfvergår den ofta genast til is Om sålsdes af den starka blåst, som nä stan alltid åtföljer hagelbyar, sand och andr: fasta ämnen från jordytan bortföras till molnet 3 komma dessa att bilda kärnan till hagelkorn cn slutföljd af experimenterna, som äfven af er iarenheten bekräftas. Ehuru Dufours undersökning gifver, såsom de synes, en naturtrogen framställning om sjelfv: hagelkornens bildning, så lemnar den doch många andra omständigheter, som härvid före komma, oförklarade. Sa är t. ex. förhållande ned den under den varmare årstiden plötslig apptridande afkyiningen af hagelmolnet, hvilker öreteelse är så mycket svårare att förklara, son molnet ofta har en obetydlig utsträckning ock faner sig på ringa afstånd från den uppvärmda ;ardytan. Den nu omnämnda egenskapen hos vattnet. .tt bibehålla sig i flytande tillstånd långt unde: ien vanliga frysningstemperaturen, gaf Dufow anledning undersöka, om den temperatur, vid hvilken vatten, som är i droppform och utan be röring med fasta kroppar, under kokning öfver. sår i ångform, är olika än då kokningen eger rum under vanliga förhållanden. Dufour begag nåde härvid en blandning af Iinolja och nejlike: essens af samma specifika vigt som vatten. En i en sådan blandning införd vattendroppe kunde således uppehålla sig hvar som helst i blandninsen utan att stiga eller falla. På detta sätt af. Kild från fasta kroppar, bibehöll sig droppen i fiytande tillstånd vid temperaturer, som med flera iotal öfversteg 100 grader. Vid några försök började kokningsfenomenet först då temperaturen stigit till 178 grader. Om deremot den fluida droppen berördes med en fast kropp, så öfversick den genast i ångform så snart dess temperatur öfversteg 100 grader. Vatten, som är j Iroppform och utan beröring med fasta kroppar kän således bibehålla sig i fytande tillstånd från 20 graders köld tills178 graders värme. I afseende på sitt förhållande till värmet eger vättnet en märkvärdig egenskap, hvarigenom let skiljer sig från öfriga kroppar i naturen. Som bekant är, utvidga sig andra kroppar ör värme, så att deras volym blir större i samma mån som temperaturen stiger. Lika stora volymer af. dessa kroppar äro derföre ältare vid en högre temperatur !än vid en lägrå. Vattnet deremot sammandrager sig, då det uppvärmes från fryspunkten till 4 grader, men utvidgar sig, i likhet med de öfriga, om uppvärmningen drifves derutöfver. Det har såJedes sin största tyngd vid 4 4 graders kg ratur. Om detta undantag i förening med den omständigheten, att vattnet utvidgar sig vid sjelfva frysningen, icke egde rum, skulle isbildninsn i våra sjöar börja. från bottnen och icke, såsom nu är fallet, från ytan; hela deras vattenmassa skulle under de långa vintrarne förvandag till is, och allt organiskt lif i desamma förstöras och utdö. Det var derföre nödigt, att vattnet fick göra ett undantag från den lag, som undra kroppar följa. Då man således från vattrets värmeegenskaper icke kan sluta till, huru ndra kroppar förhålla sig härutinnan, ansåg Deafour det vara af intresse, att direkt undersöka, mm de af honom upptäckta egenskaperna hos vattnet tillkomma andra ämnen eller icke. Det öljer af denna undersökning, att dessa egenskaver äro gemensamma för flera. Svafvel, som under vanliga förhållanden öfvergår i fast form id omkring 111 grader, bibehöll sig ännu flyande vid 10, om det var i dro pform och itan beröring med fasta kroppar. Förhållandet ar detsamma med fosfor och naftalin. Atskiliga saltlösningar, chloroform och svafvelsyrligwet började först genom kokning öfvergå i ångorm vid en Tiumegrad som var betydligt högre in deras vanliga kokningstemperatur. Föränringen af en kropps aggregationstillstånd betämmes således icke ensamt af dess värmegrad, tan är till väsentlig del beroende af förhållanlen, på hvilka man förut icke lagt tillräcklig igt. är svenska vetenskapsidkare hafva följande unlersökningar blifvit utförda och till en del relan publicerade: Undersökning om de Frauenhoferska linierna i olspektrum ; samt om kopparns och jernets ledningsförmåga för värne vid olika temperaturer, af professor Ångtröm. Beskrifning på en ny polarimeter och några med lensamma anställda observationer öfver jordatnösferens polarisation, af mag. Rubenson. Bidrag a kännedomen af de jordmagnetiska örhållandena vid Spetsbergen, samlade under xpeditionen dit 1861, af mag. Carl Chydenius. ye iakttagelser öfver magnetiseradt jerns ledingsförmåga för värme, af akademiadjunken Albert Holmgren; hvarförutan på Wetenkapsakademiens fysiska laboratorium wunders Iingar blifvit utförda :fver de vid fasta kroppars olumf rändring uppkommande värmefenomener ch dessas förhållande till det dervid förrättade rekaniska. arbetet. Professor Anderssons föredrag i Botaniken. Det är bekant att Linnå indelade växtriket i He hufvudgrupper, den ena innefattande pfaerogamerna eller växter, som ega mer eller mine fullständiga blommor, och den andra kryptoame nas, hos hvilka man då ej ännu kände tillaron af några tydliga fröredningsdelar. Vissergen har kännedomen om de förra i hög grad åts genom nya växtformer och genom nogranna undersökningar af växternas lif; men et är dock företrädesvis inom de så talrika och vångformiga kryptogamernas område som de mest väntade upptäckter blifvit jorda. Hvarje växt, den må tillhöra de lägre eller ögre afdelningarne inom växtriket, är sammanatt af små blåsor ofta af olika form, utbildning ch innehåll i olika delar. Det är i dessa väx