Aftonbladet – 28 mars 1862, sida 2

om ånger och synd, och var alltigenon fängslande och behaglig. Den visade henn en skymt af en ny verld, af ett landskaj som skimrade i guld och purpur. Men sa gans moral sjönk dock djupti barnets hjerta som omedvetet skilde den från dess omkläd nad, liksom alkemisten sofrar guldet fråt slagget i smältdegeln. O, hvad det vore roligt om ni bestän digt vore här, herr snickare ! utropade; Bessy. Vi skulle nog bli goda. vänner, du och jag, Bessy. Och jag skulle aldrig kalla er så der som i morgse. ?Nej, utan du skulle sjunga visor för mig. och påminna mig om en syster, jag har der hemma.? Är hon äldre än jag ?4 SÅhja, något litet.? cHvad heter hon?4 eLugy. Lucy — hvad mer? Luey Speckland. Heter ni också Speckland?4 Ja, Stephen Speckland. Sådan liten frågvis flicka du är!4 Fan Är jag mera frågvis än andra små flickor? Jag är väl inte gammaldags, är jag det? Oh, inte det ringaste. Jag är rädd att det ej är tid till ännu en saga, mr Speckland ? ?Kanske inte; men till att sjunga en visa är det ännu tid.4 Bessy började genast. Hon hoppades på ännu en saga och sjöng derföre de fyra verserna af en psalm med en hastighet som skulle hafva förvånat den renhårigaste metodist af hennes bekanta. Åtminstone förvånade hon Mary Davis, som öppnade dörren och stannade häpnande på tröskeln;