Aftonbladet – 28 mars 1862, sida 2

November 1849 ha åter intagit framstående platser i de tyska tidningarne. Waldeck — år 1849 en radikal bland radikalerna — har ånyo -blifvit deputerad och ånyo chef för ett betydande parti inom kammaren. Och det är icke nog med att. en svag skugga af den tidens radikalism har ånyo framträdt, utan Berlin har äfven varit hotadt med en skugga af de militäriska åtgärder, medelst hvilka man en gång kufvade den. General Wrangel.har äfven nu varit beordrad. att hålla sina trupper i beredskap. Afven nu har det talats om. barrikader. -Men man: skulle-ändock mycket misstaga sig, om man icke trodde att det är samma skilnad mellan Preussen 1862 och Preussen 1848, som mellan 1862 års Frankrike, Italien eller Ungern samt 1848 års Frankrike, Italien eller Ungern. Pendeln svänger fram och åter men svängningens styrka tyckes aftaga med hvarje slag. Preussen var då en af de stillaste bland de revolutionära staterna och nu är det en af de stillaste bland de reformerande staterna. Våra dagars preussiska reaktionärer och reformatorer förhålla sig till 1848 års militära tories och radikala demagoger som vatten till vin. Sjelfva hr Waldeck predikar nu ett strängt konstitutionelt evangelium.. Kreuz-Zeitungs-partiet är under nu regerande konungen icke hvad det var under den förre. Intränger man något djupare i den nu pågående krisens omständigheter, skall. man icke heller finna något grundadt skäl att anse den för så betänklig. som några trott den vara. Den hastiga och oväntade upplösningen af deputeradekammaren kan naturligtvis medföra följder, hvilka: beröra, hela Europa, men ännu ha sakerna ingalunda hunnit till den punkten att icke en vänlig och åtminstone för preussare tillfredsställande lösning kan vinnas, Den nya deputeradekammaren (den första som blifvit vald sedan medelklassen i Preussen vaknade upp till:-motstånd mot den tattiga men uppblåsta landtadeln, hvilken hade inkräktat den politiska makten) visade en utomordentlig modera tion under sin korta tillvaro. Det liberala och det mera framåtskridande partiets chefer gjorde sig stor möda för att öfvertyga hofvet och folket-att de fordrade ytterst ja tet. De förklarade att de hyste tillräckligt förtroende för ministeren, att de väl visste att. den tyska enhetsrörelsen behötde tid. och att. de voro villiga att i allt, utom ep enda punkt, understödja regeringen på: ett moderat, men tillräckligt verksamt sätt. Denna enda punkt var statsutgifterna. Del hade satt. sig i sinnet att få en verksam-och omedelbar kontroll: öfver. budgeten, så. att det icke längre skulle gå an för regeringen att genom öfverflyttningar inom hufvudtitlårne använda anslag till helt andra ändamål än hvartill kammaren afsett dem. Ett beslut i denna. syftning, grundande sig på motion af en. hr. Hagen, fattades den 8 i denna månad. med 171 röster mot 143. Ministåren, som på det hela taget var moderat liberal, men. hade några dåliga elementer inom sig, ansåg, eller sade sig, åtminstone anse detta beslut som . ett bevis på bristande förtroende och begärde sitt afsked samt försatte derigenom konungen i en mycket brydsam belägenhet. Han fann sig nödsakad att antingen utse en ny ministår med mycket liberalare åsigter — hvilket han, som är en välmenande men svag konservativ, högst ogerna ville göra — eller att stödja sig-på det feo dala partiet samt derigenom försätta hela lagstiftningsmaskineriet-i. overksamhet, eller slutligen att vädja till folket; Haw beslötsig för sistnämnda utväg, såsom det vill synas med bifall af alla ministrarne, utom hr von Bethmann-Holweg, hvilken afgick, men till harm för en stor del af folket. Olyckligtvis blef konungen, som likt många andra regenter på kontinenten förföljes af detröde spöket, af sina rådgifvare förledd att anse denna harm för hotande, och i följd häraf vidtogos några mycket malplacerade. försigtghetsätgärder i Berlin. Garnisonen förstärktes, alla regementschefer fingo förseglade-order, och alla militärer ådagalade. .sin vigtighet på det beställsamma och braskande sätt, som är vanligt när ett upplopp tros stå för, dörren. Det är föga tvifvel underkastadt att koaungen har handlat oklokt och utsatt sig för en strid som han kunde ha undvikit. Kammarens begäran: var -ymnerligen billig; utan att den blir efterkommen är -konstitutionalielen ett tomt ord. I alla andra afseenden ådagalade representanterna det mest exemplariska tålamod och öfverseende, och ministeren: medgaf sjelf under diskussionen öfver Hagenska motionen att det endast var i afseende på (tiden som den var RA Den riktiga utvägen för konungen hade således varit att afskeda de begge reaktionärz eller ultrakonservativa medlemmarne at kabinettet, hrr.von der Heydt och von Roon. att i deras ställe utnämna ledamöter. at. det! guvernementala eller. framåtskridande .partiet samt att sanktionera beslutet om spe; cialisering af budgeten. Men han var an; tingen, såsom hans. motståndare. säga, för mycket uppretad öfver motståndet för att kunna se dess omfång, eller ock ansåg han det verkligen vara nödigt att ännu en tidi bibehålla öfve flyttningssystemet inom -budgeten för att kunna sätta armen i bättre skick, och tog derföre ett steg som icke kani leda till annat än att en kammare återkommer som är mera deciderad än någon till-j förene. ; i Man må icke glömma att om än: konunsen handlat oklokt, så var det dock full-: