Aftonbladet – 28 mars 1862, sida 2

att: hon-hatade folk och kallade dem sqvallerbyttör och andra fula saker.? Menar ni mig ?4 sade Bessy efter ett ögonblicksuppehåll. Visst inte, du lilla frågvisa bergsbo. Sade jag inte att det var för många hundrade år sedan ?4 Ah, det var sannt. Och hon hade en syster som var ful och skrynklig i ansigtet som din — morbror, höll han på att säga, men rättade sig-hastigt, ?som min käppknapp der, och som alltid var god och vänlig :som en engel, men som alltid förblef en liten ful, blek och krokbent engel.4 Englarna hafva aldrig krokiga ben, sir — det talas aldrig om i bibeln. Hon var bara lik en engel fast hon hade krokiga ben.4 cJag förstår nu. Berättaren fortsatte nu sagan om grodorna och diamanterna, hvarvid han särdeles utbredde sig öfver grodornas förvånande stor-; lek och diamanternas bländande glans samt ej förglömde inprägla nödvändigheten afatt vara höflig mot äldre personer, under detj han förskönade och uttänjde sin berättelse.: Något sådant hade aldrig Bessy hört förr, och hon lyssnade också dertill med återhållen andedrägt, vidöppna ögon öch fullkom-, ig förgätenhet af allting utom henne, det ofullbordade arbetet derute och den stränga ouvernanten derinne. Detta var hennes första inträde i sagornas förtrollande verld, lenna lustgård som förut hade hållitsstängd. Hon hörde för första gången en berättelse ler det ej fanns något bibeispråk,-och som j slutade med en predikan liksom Varning ör syndare och den breda vägen oeh anIra som. så många gånger förskräckt henne. I )ennfa slutade lyckligt och väl, utan ett ord