Aftonbladet – 27 mars 1862, sida 2

STÖCKHOLM den 27 Mars. j: Bref från Ryssland. (Från Aftonbladets korrespondent.) : Petersburg den 18 Mars n. st. 1862. Vid hvarje stor social beytning blir alltid nägon samhällsklass i större eller mindre mån lidande genom de förändrade förhållanden, som derigenom uppstå. Sanningen härat framträder ganska klart vid den genomgripande förändring, som nu försiggår inom det ryska riket. Sedan sekler hatva tjugofyra millioner menniskor suckat under lifegenskapens-ok, som väl öfverhufvud taget icke tryckt dem så hårdt, som man på grund af enstaka exempel skildrat, men dock alltid beröfvat dem friheten, gjort dem ytterst beroende af egarens godtycke, och äfver de facto, om ej de jure, beröfvat dem rättigheten att sjelfva något förvärfva. Den har derjemte hindrat och förqväft all intellektuel utveckling och qvarhållit dem i det domningstillstånd, som var nödigt för ati lättast kunna disponera öfver deras fysiska krafter, såsom öfver dragoxens. Då uppträdde på tronen en ädelsinnad furste, och som en ljungeld spridde sig genast bland massan ryktet om hans fasta beslut att förskaffa dem friheten, ett beslut, som, besynnerligt nog säges ha blifvit honom ålagdi såsom den heligaste pligt, af en döende fader, hvilken sjelf var typen för den mest despotiska sjelfherrskare. Nu började massans själskrafter att vakna; de lifegna började ej blott att söka förvärfva, utan äfver alt gömma det förvärfvade, i stället att bäre det till krogen eller låta det sig fråntagas af förvaltare och underlydande förtryckare: godsegarnes förtryck fördrogs med allt mer stigande ovilja, och der det gick för långt. lärde de lifegnes enhälliga motstånd att nys tider voro komna, att en annän anda vaknat och att man ej lika ostraffadt som förr kunde bruka våld och begå olagligheter. Andtligen emanerade emancipations-urkunden under de befriades jubel, frikallade dem från allt vidare beroende af sina fordna herrar, med undantag af vissa skyldigheter änau under två års tid, samt gaf hvar och en af dem ett jordstycke, som de kunde kalla sitt. Men en ny, icke ringa svårighet uppstoå nu, den att lyckas bibringa denna fattningsslöa, ännu okunniga folkmassa klara och tydliga begrepp om dess både rättigheter, hvilka de ville utsträcka till laglöshet, och skyldigheter, från hvilka de redan trodde sig fullkomligt befriade. . Som, de .med högst få undantag icke kunna läsa, måste ukasen dem föreläsas. och förklaras af embetsmännen, till bvilka de af gammal erfarenhet saknade allt förtroende. och af hvilka de med. skäl trodde sig bedragna. Man måste förundra sig att det första och svåraste året under dessa förhållanden aflupit med så få oroligheter, som verkligen varit fallet, och förtjensten deraf påståsiicke ringa mån tillkomma presterskapet, som verkligen lärer vara väl stämdt för emancipationens framgång. Den, som emellertid genom denna. onekligen blifvit lidande, är godsegare-klassen eller de så kallade pameschikarne. Denna hittills herrskande klass, som vill anses utgöra dun egentliga, bildade kärnan at nationen, har öfverhufvud, ehuru med en mängd undantag, lefvat försjunken i lättja och sinnliga njutningar, närd af sina lifegnas svett och möda. Under det att de stora magnaterna i hufvudstaden och i utlandet förslösade sina stora inkomster, lefde den mindre rika pameschiken i distriktsstaden eller på sitt gods under spel och dryckenskap, vigilerade pengar hos judarna i förskott å nästa spanmålseller ullskörd och gjorde årligen ett par resor till guvernementsstaden för adelsförsamlingens sammanträde eller vid den stora årsmarknaden, då ett vildt lefverne ofta medtog hela årsinkomsten, som sedan måste ersättas genom nya utpressningar al de arma lifegna. En ny, en svår tid är pu visserligen kommen för dessa herrar och de hafva halft ett oangenämt uppvaknande från sitt drönarelif. Ej nog dermed att de mistat rättigheten att befalla öfver och att utpressa sista yrken af de lifegna, de måste nu se sina skördar förtorka på åkern och fodret på änzen förvissna, om de ej vilja falla till föga och tala vackert med sina fordna lifegna, en den bittraste förödmjukelse för deras stolthet. De måste vara betänkta på ati zenom en bättre skötsel; genom anlitande fo de ressurser som en rationel agronomi sifver vid handen, samt genom anskaffande vf fria arbetare söka höja sina hittills uselt! skötta egendomars fallande vär e, emedan udarne, de egentlige penningemännen, som hittills å dem lemnat lån enligt ett efter de ifegnes antal beräknadt värde, numera en last vilja taga egendomens vidd och inre värde såsom beräkningsgrund. Pameschicarne måste med ett ord nu för sitt sjeltvestånd både tänka, arbeta och anstränga sig. Redan denna hårda nödvändighet måste väcka deras missnöje... Nu kommer dertill. tt de anse den befallning i den kejserliga ikasen, som ålägger dem att emot en viss :rsättning tilldela hvarje manlig lifegen en viss .ordvidd, för orättvis och innebärande ett insrepp i deras eganderätt. Förnekas kan :mellertid ej att de hafva en rättvis grund ill klagan öfver åtskilliga detaljföreskrifter, som äro mindre ändamålsenliga, en naturlig följd af svårigheten att föreskrifva bestämmelser, passande för det ofantliga rikets alla provinser, samt af otillräcklig sakkunRA RK md