Aftonbladet – 27 mars 1862, sida 2

midt emot Bessy, som redan slutat att äta och satt med korslagda händer tyst och förgrymmad. Nå, Bessy, hur står det till nu?? frågade han vänligt, men fick ej något vänligt svar, ej ens en blick åt det håll han satt. Den främmande sherra frågar huru du mår, Bessy, sade hennes onkel. Mycket bra?, svarade barnet rodnande. Jag är rädd att jag emot min vilja skaffade henne litet bannor af miss Davis; det var alltsammans mitt eget fel, och det är ej värdt att tänka på mera. Ett snällt barn?, uällade han, liksom för att byta om samralsämne. Ja, en rätt snäll flicka, en ordentlig flicka, som med Guds bjelp skall blifva en god menniska.? ?Amen?, hviskade Mary. Främlingen betraktade ömsevis fader och -Totter. Han undrade om dessa båda karakterer hörde till speciet humbug. Han hade träffat få personer som buro sin religion så tydligt utanpå, och han var sjelf långtifrån att göra det. Emellertid gjorde han ingen anmärkning, ej ens då mr Davis läste en särskild bön för hans räkning. Han åt sin pastej och drack vatten, och begge delarne smakade honom rätt bra för ombyte skull; han komplimenterade miss Davis för den förträffliga smördeg, som utgjorde pastejens yttersta beklädnad, och lyckades genom denna artighet framkalla en lätt bugning och det första småleende som han ännu sett på hen-nes lilla allvarsamma ansigte. Han gjorde också många frågor om Wales, och om det funnes något som lönade mödan att bese i grannskapet, emedan han ej ämnade uppe hälla sig länge i trakten och gerna ville se allt hvad som förtjenade att ses, om det ej