Aftonbladet – 19 mars 1862, sida 2

och upphäfva förbund. Denna fråga stårj;t dessutom i närmaste sammanhang med frågan om gemensamma diplomatiska agenter. Så länge dessa icke äro ackrediterade särskildt såsom svenska och särskildt såsom norska sändebud, vore det oformligt, om de skulle kunna: handla såsom sådana. Denna:t konseqvens har emellertid den norska rege;) ringen icke genomfört, och således synesji hon ha begått en ytterligare inkonseqvensj: genom att, i strid med unionskomiten, före-! slå, att hvartdera riket skulle kunna ha sär; f I E i skilda konsuler. Man har äfven velat se en kränkning af Norges sjelfständighet i dess grundlags stadgande, att en svensk kan utnämnas till ståthållare i Norge, och från denna synpunkt kan anmärknirgens befoenhet icke helt och hållet förnekas. Men andra sidan har detta stadgande, hvars tillvaro i förening med andra ef samma grundlags föreskrifter framhåller den vid föreningens afslutande rådande förutsättuingen, att den gemensamma konungen för det mesta skulle uppehålla sig i Sverge, blivit ansedd såsom en unionel garanti, hvilken, om den borttoges, borde ersättas med någon annan. Jakttagandet af föreningensini! tressen är för närvarande hufvudsakligen öfverlåtet åt konungens person, och så längei man icke afsett någon annan garanti, måste Norges rätt inom den svenska regeringen anses beskyddad derigenom, att alla ärenden der afgöras af konungen; men då den norska regeringen under vanliga förhållanden har rättighet att afgöra en mängd ärenden, utan konungen, synes det också följdriktigt, att äfven i denna regering skulle finnas en representant för föreningen. Norge har dessutom en i Sverge stationerad statsrådsafdelning, som har tillfälle att här följa händelserna, hvaremot ingen svensk är anställd i Norge, så vida ej ståthållareembetet beklädes med en svetisk. Men den fördel för unionen, som genom ståthållareembetet kunnat ernås, är, till följd af detta embetes förhatlighet i Norge, icke vidare alt jåräkna; och då för öfrigt giltiga skäl för dess afskaffande förefinnas, synes det mig, att Sverge icke bör lägga något hinder i vägen derför. Komiten och den norska regeringen ha sökt undanrödja ett sådant hinder genom att i föreningsakten införa en paragraf, som förbjuder att utnämna undersåte i det ena riket till nå ot anaat embete i det andra riket, än ett sådant, som enligt föreningsakten kan beklädas både afsvensk och af norrman, likväl med undantag af de fall; då utländningar i allmänhet enligt nåotdera rikets grundlag kan anställas i emete, Då emellertid en sådan paragraf är öfverflödig utöfver det dermed närmast afsedda fallet och minst bör ha sin plats i en föreningsakt, synes det mig att ändamålet bättre hade kunnat uppnås genom ett sådant bestämmande af omfånget för det sammansatta statsrådets kompetens, att frågan om ståthållarebå hationalitet fallit utanför detta område. ?Från svensk sida har man stundom hört den åsigten uttalas, att interimsregeringens nuvarande sammansättning skulle vara ett ingrepp i Sverges sjelfständighet, enär det kunde inträffa, att tteslutande svenska angelägenheter blefve afgjördå af re.eringens norska medlemmar i strid mot de svenska meälemmarnes mening under det att flertalet af de norska angelägenheter, som handläggas af en särskild-regering i Kristiania, icke äro underkastade en sådan eventualitet. Enligt komitens och den norskä regeringens förslag är denna betänklighet visserligen till en del undanröjd, men det torde dock kunna sättas i fråga, huruvida icke den unionella interimsregeringen,-så länge de gemensamma angelägenheterna ej ärc flera än de som ou kunna kötmma å bane, bör inskränkas till de angelägenheter som angå båda rikena, samt hvartdera rikets särskilda angelägenheter afgöras af dess eget statsråd. möjligen med tillträde för en kontrollant från det andra riket, som tillsåge, att föreningen ej blefve för nära träd ?Vidare ha såväl unionskomiten som den norska regeringen i afseende å bevakandet af de diplomatiska angelägenheterna föreslagit den förändring i hvad som. nu är gällande, att statsministerembretel för de utrike3 ärendena bkölie kunna beklädas så väl af eh norrman som af en svensk. En sådan ordning kan dock icke ega rum utan en väsentlig rubbning af den svenska grundiagen och tillstyrkes icke af rättvisans fordringar. Då Norge för denna gemensamma angelägenhet icke öfrerta er störte utgifter än i förhållande till sin folkmängd, måste rättvisans kraf vara uppfyldt, när det — med fritt tillträde för sina söner till utrikes beskickningar oeh byråerna i utrikesdepartementet — i det u inisteriella statsrådet har tillträde för sin statsminister vid sidan alt utrikesministern och cn annan svensk medlem. Det konstitutionella syftemålet, att intet, som berör Norges intressen, må kunna beslutas, utan att landet har en inför detsamma ansvarig rådgifvare, är i fråga om den uttikes politiken vökså på detta sätt uppnådt; och någonting vidare torde i detta hänseende icke vara nödvändigt, än att till lag upphöja den praxis, som redan vid sidan at lagen och till en del i strid med denna gjort sig gällande. ?De af mig nu framhållna omständighe OTRS BETTER) NER a —————— en ——— tumme — L— — Just detsamma. Nu, ers högvälborenhet, skall jag gå förut och anmäla er, ty dessa fattiga stackare till artister bruka i sådant här fult väder ligga till sängs hela dagen för att spara bränsle4, och efter en knaek: ning på dörren, som ej besvarades, tog Zambetto skenbarligen mod till sig att öppna dörren på glänt och smyga sig in, Kr RR RR LL MIT RR