Aftonbladet – 13 mars 1862, sida 3

likasom vissa gränder, hvarefter tan med fördel skötte sin jord i England, icke voro lämpliga för: Tyskland: -Pårdette sätt kom: mo småningomalla snhängare af detta åKerbräkssystem 1 det sällsamma läge, att de ansågo de grundsatser, som blifvit dem lärda, för sanna i leorien, men för.oanvändbara-i praktiken; de deremot, som icke förstodoatt skilja de riktiga grundsatserna trån skenteorier, fingo, hvad söm ännu värre var, en verklig afsky för alla vetenskapliga läror. Det begrepp om fullkomlighet, som menniskan förenar med matematiska operåtioner och :siffersämt mäåttförhållenden, var orsaken att mar benämnde den på landtbruksstatistiken grundade metoden rationel?; från denna tid fanns det ?rationella? och icke rationella dlandtbrukare; af hvilka de ena visste lika så mycket om ratio eller grunden för sina handlingar som de andra; 1 den egentliga betydelsen var ratio ingenting annat än ett antal af mynt, hvarmed de metoder, hvarpå landtbruksyrket bedrefs, jemfördes och mättes. Treskiftesbrukaren, som öfvergick till cirkulationsbruket och fann sin inkomst stiga, betraktade den nya metoden som: den rationella metoden och såg med ett slags medlidsamt förakt tillbaka på sin förra metod. Ingen insåg, att öfvergången till cirkulationsbruket i och för sig är ett kännetecken på åkerns försämring, ty i länder, der treskiftesbrukaren ännu skördar höga; lönande afkastningar af säd, tänker ingen på att kunra erhålla någon fördel genom cirkulationsbruket. Om naturen icke så rikligen hade utrustat den fruktbara jorden med vilkoren för menniskornas :och djurens underhåll, och fältens förändrade beskaffenhet från den ena skörden till den andra vore synlig, så skulle den praktiska landtbrukaren ganska snart hafva vunnit den ötvertygelsen, att hans rationella? -metod icke förskaffade honom någon gyldene jord, utan att det som han ansåg vara en -ådan, blott ytligt var förgyld; så förgingo några menniskoåldrar, innan han varseblef kännetecknen på det felaktiga i sin metod; i-den praktiska mannens förblindade ögon afpräglade sig derom endast falska och vanställdå bilder. Det förekom honom besynnerligt att efter trettio år af den flitigaste brukning och gödsling, hans åkrar icke hade blifvit det minsta fruktbarare; han påminde sig atthans fader hade med mycket mindre -gödsel skördat mera kärna och mindre halm, och att på hans farfars tid 1 tunna spanmål hade vägt 1! till 27, 18 mera än nu; men i jorden, menade -han, låg egentligen icke: felet, ty den såg ut som vanligt; icke heller på ho nom, ty han skötte sin jord med mycket mera omsorg; utan blott -derpå, att ärter, klöfver och öfverhufvud foderväxter icke mera ville trifvas; om han hade ett medel för att låta dessa växter, oftare än han nu kunde det, återkomma, så skulle hans bekymmer hafva ett slut; med mera foder skulle han hafva mera gödsel, och mycken gödsel gifver höga säderskördar; har men titlräckligt med föder, så kommer säden af-sig sjelf. Hans åkerbrukssystem var grundadt på produktion af gödsel och denna på foderodlingar. Han hade lärt landtbrukaren att törvandla foder istallgödsel och att denna sednare var det materiel, som hans konst förarbetade till kött och bröd; men man hade icke lärt honom hvad han har att göra, för att förskaffa sig gödsel om foderväxterna på hans fält icke mers ville trifvas. Man hade lärt honom att blott sädesoch vissa handelsväxter angripa eller matta jorden, och att foderväxterna skonade och förbättrade densamma samt gjorde den rikare; (Forts. följer.) PESTO VIE TAR