Aftonbladet – 13 mars 1862, sida 3

H tföllo, allt efter den persons skicklighet son: skötte dem, och så hade den meningen rot fästat sig, att det låg i menniskornas viljs att förskaffa sig rika skördar, och att den, Tsom blott kände konsten, kunde förvandla gt a sandtält i fruktbara ängar. Det hade lyckats en snillrik mans bemödanden i slutet af förra århundradet att bringa det principlösa åkerbruksyrket i sy stem och göra det till ett handtverk. Ge nom ett af honom sjelf på erfarenheterna vid en egendom grundadt schema, lät det sig göra att med sifferförhållanden fastställa ordens afkastningsförmåga, dess utsugning igenom odling at stråoch handelsväxter. dess skonande ochiriktande genom rot-, knöloch foderväxter, mängden af den gödsel, son; I behöfdes för att ersätta skördarne. Detsom IHandtbrukaren borttager och för från sins fält i säd och kött, låter alltsammans åter producera sig genom en skicklig beräkning iaf jordens växtkraft. Hvad denna var, visste ihan ej, och hvad han tänkte sig derunder istod i precist samma förhållande till de verI ikande tingen i jorden som phlogiston till i syret. ; I I Thaers lära låg i begreppen om jemnvigten i jordens kraft, dess förbrukning och nödvändiga ersättning en kärna af sanning. fullkomligt lämplig till vidare utveckling, men i händerna på hans okunniga och ove tenskapliga efterföljare urarlade denna lära till en tom schematism, i det de, liksom omgifna af en ond förtrollning, icke visste att göra någon användning af den vinst, son: :;aturvetenskaperna under tiden ejort. Atil kunna? eller ?praktiken? var hufvudsaken ;l alt veta hvarpå det ankommer att kunna?, derpå lade man intet värde. Till erfarenheten borde man hålla sig; med teorien gjörde man icke en mager åker fet. För oss, som se slutet på detta sätt att sköta landtbruksyrket, är dess resultat klart. Hvad man ansåg för erfarenhet var just icke den äkta erfarenheten, som bestär profvet. Det gällde då för tiden som en otvifvelaktig sanning, att-afoch tilltagandet af fältens afkastning stå i förhällande till deras halt af bumus, eller afoch tilltagandet af vissa förbränneliga ämnen i jorden, på hvil kas förökande alla bemödanden måste riktas. : I denna erfarenhet var det sannt, att på ett fruktbart fält växa flera plantor än på ett ofruktbart, och att derföre i en rik jordmån samla sig flera organiska lemningar än i en fattig. Man hade förvexlat verkan med orsak och ansett den förstnämnda för orsaken sjelf... Den magra åkern — så menade man — skulle lemna högre skördar Om landtbrukaren blott förstår att deri framkalla mera humus, och äfven denna sats kan icke bestridas, om blott humus låter fram: bringa sig på ett fält, som icke innehåller vilkoren för plantornas växtlighet. Om jordens skötsel till erhållandet af skör-. darne får man ett begrepp, då man påminner sig, alt Thaer (1806) icke tilldelade askan af ben något synnerligt värde som gödningsmedel, utan endast ansåg benen: lim medföra en ringa verkan; ännu 1830 lärde Sprengel, att bengödsling var utan dytta för Tyskland. Man visste väl att benmjöl användes i England som ett oumbärligt medel till höjande af de mycket frukt Hara engelska fältens afkastning, men för Blindelsen genom en falsk lära var så stor att de tyska landtbrukarne med fullkomligaste sinneslugn åsågo exporten af mänga mhillioner centner ben till England. Och likväl var det erfarenhet, hvarpå denna lärs stödde sig, men huru falsk den var, kan man finna deraf, att i detta ögonblick arvser ingen intelligent landtbrukare det för möjligt, att utan detta gödningsmedel kunne bibehålla eller höja sina fälts-afkastningsförmåga. ! Den erfarenhet, hvarpå man stödde sig. var det faktum, att benmjöl på åkerfälten vid Möglin knappast medförde någon ver kan, liksom ännu i dag på många fält, icke derförey emedan det 1 och för sig icke är verksamt, utan emedan man ej .kände medlåt att göra det verksamt. I Man trodde -.nemligen — och derpå var Isehemat grundadt — att alla fält i Tysk lånd hade en och samma natur; och då mar öfverbufvud icke visste, huru och-hvarföre elt gödningsmedel verkar, så förmenade mar sig kunna RNA verkan af hvarje gödningsråedel på hvarje fält; på Thaers jord ökades ieke skördarne genom benmjölet, och han slöt deraf, att det öfver hufvud icke har någon verkan -på den tyska åkerjorden och att dess användande vore utan nytta. i Hvad som på Thaers tid ansågs som den vigtigaste uppgiften till erhållande af högre afkastningar, bildandet och ökandet af humus, har i våra dagar fullkomligt upphört alt sysselsätta landtbrukarens omtanka, och alla de oumbärliga vilkoren för underhållandet och ökandet af fältens afkastning af säd och kött, som man då i blind okunnighet och likgiltighet, ehuruväl alltid handlande efter förment -erfarenhet, försummade och lät gå förloradt, -hemtar den nuvarande landtbrukaren med stora summor tillbaka från Amerika, Australien och Afrika. )Då jordens växtkraft, såsom man tänkte sig den, icke existerade, så kunde det icke slå fel, att den på densamma byggda jemnvigtsläran i landtbruket aldrig vari öfverensstämmelse med resultateina af yrket, öch att jordens tillstånd, såsom det efter beräkningen borde hafva varit, vederludes ständigt-af det verkliga tillståndet; då ett fält efter ett omlopp skulle hafva vunnit 25 pröcent i växtkraft, så hade det i stället, då men i sjelfva verket icke -återgaf-det något af de vilkor för jordens fruktbarhet som men fråntagit detsammå, förlörat i förmåga att gifva afkastning, och då man troddesig hafva fördubblat jordens växtkraft, så fanns det af den ursprungliga ingenting mera var. iDen praktiska landtbrukaren betviflade bderföre icke lärans riktighet; de motsägel