Aftonbladet – 12 mars 1862, sida 2

rasan, meddela vi nar eb utarag ar acn inska författarens artikel. Efter att ha sökt ådagalägga huru jemförelsevis lätt en ernvägsförbindelse mellan det inre landet och Hangö-udd skulle kunna åvägabringas, uliföljer förf. sålunda: Jernvägen skulle nemligen lämpligast från Haravesi vik af Lojo sjö vid Kattelus rusthåll ledas söder om Lönnhammar gästvifveri och Antskog, vester om Degersjön, oenom Fiskars och Skuru lastageplats, hvarfrån den sedermera kunde föras till det 4 mil aflägsna Hangö. Från Lönnhammar kunde åter Hangö genom jernväg inåt landet ställas i förbindelse med öfriga jernvägsinier; så hade jag länge hoppats och säkerl mången med mig; men då kommo H. I. och hr Albin Stjernereutz att med skadeolädje (vackert nöje?) dräpa de kära förhoppningarna, redan det första de uttalades högt. Detta var ett långt streck iräkningen, och jag nödgas tills vidare afstå från fortsättningen af vägen till Hangö. Ville H. T. komma fram med något riktigt förtretligt, så hafva de visst lyckats, ty säkert kan ingenting vara förargligare, än att se en vigtig handelskommunikation och möjligheten at en betydande produktion med ens tillintetejord. Så alldeles ihjälslagen är jag dock icke, att jag icke skulle söka bevisa, att kommunikationen ifrån Hangö är ett så oafvisligt behof att vi något måste jemka undan de omöjligheter hr A. 9. skådar. Då hr A. 5. till tröst bjuder oss Mariehamn, så måste jag fråga om detta är på skämt eller allvarsamt menadt; ty denna kan icke i ringaste mån ersätta oss hvad kommunikationen ifrån Hangö kan skänka. Jag är icke utopist nog, att tro det sjöfarten på Östersjön skall kunna vara öppen hela vintern och att detta skall löna sig. Afven uti södra Östersjön afstannar den egentliga seglationen ett par månader om vintern, emedan den är svår och icke lönar mödan; endast de nödvändigaste förbindelger ur.derhållas... Jag vill icke heller bygga jernvägar för att på dem importera endast tidningar; men jag anser det vara i alla afseenden nödvändigt, att vår kommunikation med utlandet från sex månader utsträckes till nio, hvilket insigtsfulla och erfarna sjömän försäkrat mig vara möjligt från Hangö. Det är icke fråga om att göra det omöjliga, utan att utfinna den för en sen och tidig kommunikation med utlandet mest gynsamma punkt på fasta landet; dit jernvägarne kunde konvergera för att trafiken dit skulle sammanföras, så att kommunikationen lönade sig äfven under en oblidare årstid. Måste nu våra kommunikationer med utlandet, såsom hr A. 5. nödvändigt vill det, afbrytas för längre tid än tre månader, så är detta visst såsom alla hinder och omedgörligheter rätt förtretligt, men ingenting annat; icke är det något skäl att lägga armafne i kors, eller att underlåta något, för att underhålla kommunikationen så länge som möjligt, och om Hangö i detta afseende erbjuder 0ss de största fördelar, så måste väl jernvägen dit. Det har dessutom den fördelen att utan stora svårigheterkunna ställas i förbindelse med de förnämsta hufvudpunkter för rörelsen ilandet. a är väl den enda stad, som kunde täfla ined Hangö. Men då hamnen der är två månader längre tid isbelagd, samt kommunikationen med Nynäs sednare på hösten är längre, svårare och farligare, torde Hangå böra föredragas. Ett sent om hösten från Östersjön kommande fartyg, som går in till Hangö och der lossar, skall göra det för billigare frakt och assurans, än det går längre in i Finska viken, der skeppsbrotten blifva allt talrikare, ju längre in man kommer. Till Porkala kan trafiken icke så lämpligt föras, som till Hangö. Hr A. 9:s beskrifning af hamnarne vid Hangö torde nog tåla någon justering — åtminstone halva trovärdiga och med Hangöudd fullt förtrogna sjöfarande, hvilka uti slutet af November mycket tryggt legat der med råglast, försäkrat mig, att Nyhamn vid Ankargrundet med 8 famnars djupt vatten lemnar fullkonligt skydd mot all sjögång isynnerhet vid sydost, syd och sydvest vindar. Den enda vind, som ligger på, är nordost, men denna blåser ifrån land, öfver en mindre tljärd. Då man från två håll kan segla in i Nyhamn, sker detta vid alla vindar med största lätthet. Någon varpning eller förhalnin hade de, lika litet som någon återsegling till Tvärminne hört omtalas, men visste nog att fartyg i Nyhamn ofta söka och finna skydd. Äfven hamnarne vid Drottningberg, hvilka hafva den fördelen att ligga invid fasta landet, skola icke lemna mycket öfrigt att önska. Att redden är öppen, djup och ren, kan endast verka att isen der egot kortare tid, samt att segelfartyg icke invänta dagen, utan äfven i mörkret med ledning af båken inlöpa till Hangö. Några kostnader för att göra hamnen beqjväm och kanske äfven säkrare, torde väl i alla händelser komma ifråga, men de vore icke illa använda. Jag vågar derföre i motsats till hr A.S. hoppas, att frågan om en hamninrättning vid Hangö-udd icke skall öfvergifvas, utan snart ånyo upptagas med klart medvetande om ändamålet dermed. Att hr Reinecke icke undersökte Hangö redd i afsigt att derifrån exportera fläsk och oxkött torde väl få tagas för gifvet. Vid på ort och ställe anställd undersökning tar på mig; det kära lilla kräket sakna mig.4 Och hon pekade på ett litet hvitt föremål som rörde sig på fönsterbrädet. CA kta an ban Hhitärn own lt strana da — Nise