Aftonbladet – 12 mars 1862, sida 2

ödslig utan Nina, herrskarinnans kanariefoglar och knähund CStackars Sancho, snyftade qvinnan, ett så silkeslent hår ... COch den vackraste mans äro försänkta i jemmer utan er. Men gråt icke, ett så ömt hjerta, som ert, finner alltid sin rätta belöning. Kom nu ihåg fem saker: akta er för den hvite mannen 7), far aldrig öfver vattnet utan att se er för, eller umgås med elden oaktsamt, och framförallt belöna alltid frikostigt hvar och en som gör er någon tjenst, isynnerhet mig för närvarande, han räckte fram sin hand och Nina lade ett mynt deri, och hör nu till slut det vigtigaste. Inom några minuter skall ni möta en ung man — jag ser honom redan — den der unga herrn der borta som så uppmärksamt betraktar den stora skylten, föreställande en krokodil från Nilen, som håller på att eluka en elefant — han kommer emot er, och allt hvad ni har att göra är att helt och hållet ställa er under hans ledning; och nu farväl — och siaren packade in sina magiska tillbehör och gick för att uppsöka nya kunder. Nina stod stilla med vidöppen mun, väntande sitt öde, som presenterade sig uuder skepnad af Zambetto, hvilken artigtinledde bekantskapen med att bjuda en bit konfekt. Han bjöd henne också förbindligt att bese krokodilen (som befanns vara en liten uppstoppad tog henne med sig i hvarje stånd och tält, de något förevisades; narrade henne att skratta med sina lustiga infall, trakterade henne med frukter och vann hennes hjerta genom gåfvan af ett förgyldt kors, hängande vid ett halsband af glasperlor. Framemot aftonen, då han vunnit hennes hela förtroende och tillit, spatserade de arm i arm till grannskapet af Ca doro. När de i skymningen gingo förbi hennes. fordna hem, sade Nina med en suck: SStackars lilla hund, detta är den tid då han brukar äta sin qvällsvard, jag tror verkligen att han sitter i köksfönstret och vänkf) Österrikare,