Aftonbladet – 12 mars 1862, sida 2

tar på mig; det kära lilla kräket sakna mig.4 Och hon pekade på ett litet hvitt föremål som rörde sig på fönsterbrädet. Akta er, han biter er!4 utropade Nina. Jag måste hafva den hunden, sade Zambetto, i det han reste sig på tåspetsarne emot någonting som morrade. : SNina, det är alldeles nödvändigt för oss att få den der hunden, hela er lycka beror derpå.4 Hade Zamletto befallt henne att hoppa i xanalen, skulle hon hafva gjort det. Utbredande sitt förkläde lockade hon hunden till kanten af fönstret, och frestad af en bit socker, sprang han i hennes armar. Zambetto slog ned på honom som en hök stoppade honom oaktadt hans sprattlande i sin röda mössa, och Sancho blef i triumf buren öfver bron, Med förlof, signor4, sade Zambetto till sin herre, jag har åtagit mig de ansvarefulla pligierna af en major-domo; det är alldeles oförenligt med ers excellensas storhet att vara utan en nödvändig tjenarepersonal; . ers herrlighets uppassning fordrar mycken omsorg, och jag här tagit mig den friheten att anskaffa denna erfarna person att se öfver ers nåds linne. Den familj, i hvilken hon hittillsvarit anställd, skall utan tvifvel förskaffa henne företrädet framför alla andra. Nina, närma dig och helsa din nye husbonde; men här, ers nåd, har jag någonting annat af stor vigt; han räckte fram sin mössa, som tycktes förvånande lifvad. tDufvorna i Venedig äro sannolikt de enfaldigaste djur i verlden, och förstå ingenting bättre än att flyga till Piazza San Marco och plocka korn hela dagen; men här har jag en fogel med andra SA fjädrar — haf den godheten, sir, att för ett ögonblick betrakta min mössa som en bur, och han hvälfde ur Sancho, som hoppade omkring, förtjust öfver sin frihet, delande sina smekningar emellan Nina och hennes nya herre, Fambetto fortfor: Hunden har redan haft det nöjet att göra er bekantskap, . och detta är betydelsefullt. (Forts.)