Aftonbladet – 7 mars 1862, sida 3

Ridån föll och Vandyke följde grefvinnan ill hennes vagn, med löfte att återkomma ill miinisterhotellet, och körde i fyrsprång till amerikanska ministern. Hans excellens var frånvarande, och på Hannibal Higgins, esq. från London, Virginien, hvilade det vigtiga ansvaret af de presentationer vid hofvet och tillträde till de offentliga musåerna, som begärdes af vårt fria och upplysta folk. Higgins; attachen, hade gamle mr Brown att tacka för sin plats och var förtrolig vän med Vandyke. De unga männen rådslogo ifrigt under åtminstone en timmas tid, rökte några cigarrer och nedtogo från hyllorna af legationsbiblioteket Vidocq, Silvio Pellico, Pieeiola och baron Trenck, sedan lemnade Brown: honom med en betydelsefull handtryckning och begaf sig till madame de Bricquebeeks hotell; der han gjorde sig särdeles angenäm. Under de närmast följande tre dagarne, uppförde sig Vandyke på det besynmnerligaste sätt; stämde möten med allehanda misstänkt folk på afsides ställen; besökte madame de Briequebeck på de mest oväntade tider på dagen; drog betydliga vexlar på sin herr fader och reste derpå plötsligen till Venedig, sägande, i det han steg i vagnen, Satt ifrån Venedig och till Triest var blott ett stenkast tvärs öfver Adriatiska hafvet. I Venedig hände det sig så, att Vandyke, allt under förutsättning att gå med allratörsta ångbåt till Triest; hyrde tredje våningen af ett gammalt palats för sex månader, sedan han köpt duk och färger tillräckligt att måla en hel ridå... Vid sitt fönster började han en viss eftermiddag en-skizz af ett hus på andra sidan -kanalen. -Han-tog ett-pappersblad; tecknade den rörliga basen at det alltid framglidande vattnet Vid dess föt; drog två tjocka blyertsstreck till husets sidoväg