Aftonbladet – 7 mars 1862, sida 3

vore i: något afseende sannt, undantagandes i hvad som anginge försäljningen på auktion af-en del saker. Denna förklaring har Lutteman förut begärt få i Aftonbladet införd, en begäran den vi dock icke ansett oss kunna villfare, af skäl, som iorde inses af enhvar efter genomläsningen af följande från polis kommissarien i Mariatrakten afgifna rapport, i hvilken vi med särskild stil utmärka några ord, på hvilka vi företrädesvis fästa läsarens uppmärksamhet. Rapporten lyder så lunda : Rapport den 5 Mars 1862. Handelsbokhållaren Herman Backman, boende uti huset n:r 53 Westerlånggatan, hvilken innehar fullmakt af grosshandlaren Oscar Schöldström, att under dennes vistande å utrikes ort, bevaka Schöldströms Jaghiga rätt härstädes, anmälte den 28 sistlidne Februari, att förre handelsbokhållaren Carl Fredrik Lutteman, utan Backmans vetskap, låtit å stadens auktionskammare försälja diverse Schöldström tillhöriga möbler och andra effekter, som enligt auktionskammarens: protokoll i värde uppgått. till — summa 458 rdr 35 öre riksmynt, hvilka penningar Lutteman den 28 Februari utqvitt-rat och dermed, enligt hans broders uppgift, från staden afvikit; så blef med anledning häraf och på begäran af Backman bemälde Lutteman efterspanad men kunde ej anträffas. Nästliden fårdag infann Lutteman :sig sjelfmant i kongl. poliskammaren (emedan han genom en tidningsartikel förmärkt sig vara efterspanad) samt uppgaf sig vara boende i huset n:r 45 Göthgatan hos sin derstädes jemväl boende broder (f. d. apotekareeleven Martin Lutteman); Lutteman erkände ifrågavarande af honom begångna försäljning af sakerna, och blef på grund deraf vid laga påföljd kallad till inställelse i kongl. poliskammaren i dag kl. 11 f. m. då Back man är tillsagd att vara tillstädes. Stockholm som ofvan. J. Th. Ramsten. C. Hammarström. Hvad Lutteman vid sin inställelse i poli sen haft att på angifvelsen genmäla, ha vi redan i onsdagens nummer anfört. Rådhusrättens afdelning för tullmål. Åtalet mot sjötullsinspektionen. Vi meddela i dag fortsättningen af redogörelsen för sednaste förhöret i detta mål. 3:o. Hos advokatfiskalsembetet hade tullvaktmästaren Johan Isaac Jansson angifvit -öfverinspektoren Jungstedt att hafva afdragit 25 rdr af hans första månadspenning, uppgifvande Jansson, att öfverinspektoren gjort ett dylikt afdrag till vilkor för hans förordnande till ordinarie tjenst. Jansson förekallades och vidblef argifvelsen, hvilken bestreds af hr Jungstedt såsom varande falsk. Rätta förhållandet vore, att Jansson, på öfverinspektorens framställning, frivilligt afstått nämnda summa till förmån för sin företrädares, tullvaktmästaren Bogs enka, och företedde hr Jungstedt qvitto derå att penningarne blifvit nämnda enka tillställda, tilläggande hr Jungstedt, att han till och med erinrade sig hafva sagt till Jansson vid tillfället: Kom väl ihåg att detta ej utgör något vilkor; ni får förordnandet ändå. Jansson medgaf att hr Jungstedt sagt honom att penningarne skulle lemnas nämnda enka, men vidblef sin uppgift att öfverinspektoren gjort dess lemnande till vilkor för tjenstens erhållande. ; 4:0. Sjötullsvaktmästaren J. Appelberg förde likaledes talan mot hr Jungstedt deröfver, att af hans första månadspenning blifvit afdragna 20 rdr. Appelberg hade protesterat häremot under förklarande att han sjelf vore fattig, hade många barn och behöfde sina pengar, hvilken invändning af öfverinspektoren blott besvarats dermed, Satt om ej Appelberg ville gå in på förslaget, så kunde någon annan få tjensten, ty flera funnos som voro villiga att ingå derpå. Pågrund häraf hade Appelberg sett sig nödgad medgifva det fordrade afdraget. Hr Jungstedt bestred uppgiften och förnekade att hafva fällt förenämnda yttrande. Penningarne hade Appelberg frivilligt afstått till förmån för tullvaktmästaren Tindbergs enka, som ock erhållit dem, hvilket af hr Jungstedt styrktes med förevisande af qvitto. Appelberg vidhöll dock, att det varit tvångsmål; åberopande såsom vittne tullvaktmästaren A. G. Sjöberg, hvilken af hr Jungstedt jäfvades på den grund, att han uppgaf sig föra Kg talan mot öfverinspektoren som Åppelerg. 510. Vaktmästaren G.. Jonsson, år 1859 till ordinarie tjenst nämnd, förde icke blott talan derför, att af hans först utfallna månadspenning 25 rdr afdragits, för att tillställas den förut om nämde roddarkarlen Bergström, till hvilken Jonssön på hr Jungstedts befallning också sjelf medgaf sig ha lemnat penningarne, utan äfven deröfver att han för Juni månad samma år blifvit förlustig honom tillkommande uppbördsprocent 7rår 61 öre. Hvad denna sednare angifvelse beträffade, upplyste hr Jungstedt, att Jonsson varit permitterad under nämnde månad, hvarföre den som skött tjensten, såsom sig vederborde, äfven uppburit uppbördsprocenten. Nämnde person, vaktmästaren Kind or befanns vid domstolen närvarande och förklarade på tillfrågan, att nämnda uppbördsprocent kommit honom till godo samt blifvit af hr Jungstedt öfversänd till hans hustru, under Kindbergs frånvaro. Bergström, till hvilken Jonsson uppgifvit att han blifvit nödgad lemna de 25 rdrne, hördes äfven och medgtt att han mottagit 20 eller 25 rår af Jonsson. 6:0. -Vaktmästaren Joh. Ericsson, som i Juli 1858 fått förordnande på ordinarie tjenst, förde talan mot hr Jungstedt dels derföre, att Ericssön af sin första månadspenning för 1858, 50 rdr, endast bekommit 25 rdr. Ericsson uppgaf, att han lemnat fullmakt, ställd på innehafyaren, till hr Jungstedt för att utqvittera beloppet, och hade Ericsson då på fullmakten erhållit de nämnda 25 rdrna i förskott; men resten hade hån aldrig fått. Dels angaf äfven Ericsson hr Jungstedt att likaledes i November månad, då håns månadspenning utqvitterades af uppsyningsmannen Höglind, enligt till denne lemnad fullmakt, endast ha bekommit 25 rdr. Hvad den första angifvelsen anginge, bestred hr Jungsteåt, att på någon fullmakt ställd till honom ha sutqvitterat penningar för Ericssons räkning: Detta skulle hafva skett af en vaktmästare vid namn Tillander, till hvilken fullmakten ock varit ställd. Deremot vore möjligt, att Eriesson, såsom han uppgifvit, af öfverinspektoren: bekommit 25 rdr i förskott, men om så skett, hade Tillandersedan erhållit resten. Om denne ej till Ericsson sedermera redovisat pg tg vore det icke öfverinspektorens fel. Efter dessa upplysningar, sporde rättens ordförande