Aftonbladet – 7 mars 1862, sida 3

min herre, tillåt mig att anmärka, det min solfjäder är af Boucher, och att ni brutit sönder den. Ni måste måla mig en annan — någon scen från ert hemland.4 En krigsdans — medstörsta nöjet, svarade Vandyke, alltjemnt betraktande logen midtemot. Derås ögon möttes — den okända tycktes slagen af bestörtning och släppte sin lorgnett, hvarefter hon drog sig tillbaka och försvann i logens bakgrund. tVous disiez24 sade grefvinnan. CAtt han ser ut som en skurk — jag kunde döda honom !4 Nå, jag ber, hvem är det nu som skall skalperas ! Ni är förtjusande — så trogen er natur, adorabiement feroce. Just nu började trumpetstötarne i finalen. tHvilken ljuf musik ! sade Vändyke, ett fulländadt narrspel. tLjuf, jag skulle säga förskräcklig. Hör bara det infernaliska tjutet al dessa blåsinstrumenter i det marmorguvernören tramskrider mot sitt offer — ce cher commanideur. Logen är tom, de hafva gålt. Folket midt emot, ja — jag var förvånad att se dem här. En af våra attachter sade, att hon blifvit förständigad att begifva sig till Venedig. Jag tror, att de ville hafva monsieur de Briequebeck att intressera sig för deras sak; men han kan ej göra någonting — stallmästaren. reser naturligtvis till Venedig. Jag såg det i.morgse i tidningen — han har sökt garnisönsetjenst. Får jag veta hennes namn?4 tLelia — familjenamnet har jag glömt — hennes. stamfader var doge eller något sådant, men var nu tyst, för all del, ni hindrar mig att höra den storartåde finalen, och jag kan ej undvara dess intryck på mina nerver; var så: god och haf min cassolette i ordning.