Aftonbladet – 5 mars 1862, sida 3

missförhållande egde rum; kan synas af följande berättelser, meddelade af tvenne ännu efvande landtvärnsmän. Den ena utgick från Eksjö i Maj 1808 tillsammans med 28 kamrater, af hvilka sedermera blott 11 återsågo fädernehemmet. Efter någon tids exercis fördes denna afdelning på sommaren till Wenersborg och sedan till Lidköping. I slutet af Sept. marscherade den till Stockholm, der den på Ladugårdsgärdet exercerades trenne veckor. Sedermera gick det vidare till Grisslehamn (i Nov.) och derifrån till Åland, der afdel ningen inqvarterades i grannskapet af Jomala. Vid återtåget öfver Ålands haf (i medlet af Mars 1809), upphunnos 100 af sjukdom och irötthet utmattade landtvärnister af kossacserna; de, som ännu kunde gå, återfördes sill Åland; återstoden blef liggande på isen, ler de af den omenskliga fienden plundrales och fråntogos en del at sina kläder. Berättaren fördes på våren 1808 med skärsårdsfartygen till Umeå, der man hade att bestå en strid med fiendens landbatterier. blef sedan stationerad vid norrländska kuster till fredens afslutande, då han fick återvändt hem. Eksjö, Wenersborg, Stockholm, Grissehamn, Jomala, Grisslehamn, Umeå och iksjö — i sanning en ganska vacker väg! . Den andre landtvärnisten, som hörde till Jstgöta landtvärn, utgick från Linköping på sommaren och fördes öfver Stockholm til: Åland, der landtvärnet vid högqvartere: Grälsby paraderade för konungen i den usla. brokiga beklädnad det medfört från hemoren, och hvilken redan då för det mesta var itsliten. På hösten fördes hans afdelning till Sundsvall, der den låg hela vintern samt under 17 dygns tid blef utan proviant, då sta lens invånare måste anlitas om allmosor. På våren 1809 återkom han till Norrköping. ler de första kläderna af kronan utdelades. men hvarifrån han genast måste tåga till Carlskrona, för att utgöra en del at garnisonen på Drottningsskär. Efter trenne vec: xors förlopp tillbaka till Norrköping, der han hemförlofvades. Men efter ytterligare :renne veckor uppbådades han åter till Norrköping, sändes derifrån till Stockholm, gick mbord på skärgårdsflottan, färdades vidare aorrut till Umeå, deltog i nyssnämnde fäktning derstädes, samt återfördes först på hösten återigen till hemorten. Linköping! Stockholm, Aländ, Sundsvall, Norrköping, Carlskrona, Norrköping, Umeå, Linköping, Man har velat göra troligt, att konungen sjelf ej hade någon kännedom om landtvärnets elände, och såsom stöd derföre anför den bekanta anekdoten, då Tibell tillsamnans med Gustaf Adolf stod i slottsfönstren och såg de af hunger och mattighet framstapplande landtvärnisterna tåga öfver Norrbro, vid hvilket tillfälle Tibell skall hatva försäkrat att de voro druckna. En annan anekdot finnes dock om samme Tibell, nemligen då konungen såg besättningarne på skärgårdsflottan återkomma från Åland i det mest beklagansvärda tillstånd; Tibell lugnade då hans något upprörda känslor med de orden: Ers Maj:t! De dö för sin kung; hvilken bevisning Gustaf Adolf genast fann så öfvertygande, att någon undersökning icke vidare Tom i fråga. Säkert är att Gustaf Adolf vid många tillfällen, både i Stockholm och på Åland, hade tillfälle att se landtvärnet och göra sig bekant med des: tillstånd. Fyra år öfver ett halft århundrade hafva au förflutit, sedan detta stora sorgespel utspelades. Ännu lefva några gubbar, stapplande vid grafvens brädd, hvilka då voro ynglingar, med bröstet fullt af mod och hopp samt med hjertat fullt af hänförelse för det älskade fäderneslandet. De gingo ut ati strida för detsamma; men huru behandlades de? Alla krigarens lidanden och försakelser fingo de i rikt mått dela; men hurudan ble! belöningen? De kämpade och blödde; men hvar fanns utmärkelsen och äran? Missvårdade och föraktade blefvo de alltid, och de. som öfverlefde eländet, släpptes, oftast med förstörd helsa, efter krigets slut handlöst u: i verlden. Svenskar! Allt för länge hafven I dröjt att afbörda en stor tacksamhetsskuld. Skän ken derföre de få ännu qvarlefvande landt värnsmännen, som deraf äro i behof, er skärf, hvarigenom deras sista dagar kunne befrias från alit för stora bekymmer och försakelser. Erinren eder, att den stunden kar komma, då edra egna söner skola utgå sam: dela de mödor och lidanden, som äro krigets nödvändiga följeslagare! Undertecknade, som Mogit sig att uppbära och fördela de medel, hvilka för det välgörande och fosterländska ändamåle: kunna inflyta, vända sig härmedelst ödmjukligen till samtlige tidningsredaktioner med anhållan, att de behegade i sina resp. tidningar låta aftrycka ofvanstående anbjudaing, i sin helhet eiler delvis, allt efter son utrymmet medgifver. De medel, som blifva insamlade, tordc sändas till Stockholm, hr Huldbergs bok handel, under adress till: Komiten för under stödjande af 1808 års landtvärnsmän. nder samma adress torde äfven ansökningar om understöd inlemnas, åtföljda al rattigdomsbevis från vederbörande myndigheter, jemte uppgifter under hvars beläl der sökande stått, samt var och när han under åren 1805 eller 1809 varit använd. Stockholm den 4 Mars 1862. C. A. Adlersparre. P. A. Siljeström. P. A. Huldberg. J. Godlund. J. Mankell. UTRIKDBS, DANMARK, Justitierådet N. F. Jespersen har aflidit. Han var en bland de ursprungliga stiftarnc af Bondevännernas sällskap.