Aftonbladet – 27 februari 1862, sida 3

eg EJVTD IUITD BPERTLARCI, Ta SVV alla till öfver 1100 rdr rmt. Stockholm den 27 Febr. 1862. Carl Ludvig Zetterholm. (Meddeladt). Flera af samhällets aktade medlemmar, hvilka hysa deltagande för. armodets och. nödens barn, hafva beslutit att äfven i år till våren föranstalta en insamling, utställning och försäljning af fruntimmers-handarbeten och andra artiklar till förmån för barnhemmet vid Stora Skinnarviksgatan. Detta barnhem har ytterligare blifvit utvidgadt medelst ett nyoch tillbygdt större hus. som i närvaro af många barnhemmets vänner och välgörare invigdes den 30 sistlidne December, och alltsedan varit upptaget al en skara barn, hvilka derstädes hafva ett verkligt hem och en fristad. Då detta barnhem icke, såsom de flesta dylika inrättningar, har någon grundfond eller bidrag a! allmänna medel, utan mera uteslutande beror af den enskilda välgörenheten och den kristliga kärleken, så har man trott at många sanna barnvänner skulle med väl: vilja omfatta den tillämnade insamlingen och till densamma bidraga. Behofven blifva naturligtvis nu så mycket större, då antalet af barnen så betydligt förökats, att, då de vid invigningen ut gjorde 88; de-i närvarande stund stiga ände till. 100 barn. Måtte då ej välgörenheter tröttna att äfven i år understödja dessa be mödanden att rädda de fattiga och föräldralösa. små undan : kroppsligt och moralisk: elände samt dana dem till nyttiga medmen niskor! ; Utom expositionsarliklar emottages äfver med största tacksamhet gåfvor. af hvarje handa slag, nytt eller gammalt, som inom barnhemmet kan användas. Allt är väl kommet. Bidrag emottagas -hos fru grefvinnan Lagerbjelk:, Clara Norra kyrkogatt n:o 7, fru. Ben, Munkbrogatan n:o 13, tröken Sophi Tham, Kungsholmen, Kongl. Myn:tet, samt i barnhemmets lokal, Stora Skinnarviksgatan n:o 22. Rätlegångsoch Polissaker. Med änledninog af de af poliskonstapeli Lindqvist till hofrätten ingifna besvär i det 3. k. Norstedtska målet, har fabrikören Nor stedt till hofrätten ingifvit-en förklaring, si lydande: . Till Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätt: Öfver. de besvär, poliskonstapelnLindqvist i kongl: hofrätten anfört, med afseende å rådhus rättens htslag i målet angående stölden från fru Steuch, anhåller jag vördsamligen att få afgifva följande förklaring: Uti ingressen till de af Lindqvist ingifna besvär heter det: Den, som endast af tidningarnes referater fått kännedom om hvad i detta mål förekommit, torde möjligen finna underligt, att jag är missnöjd med en dom, som med häseende till de mot mig talande omständigheter rådhusrättens pluralitet funnit vara fullkomligt styrkta; om de verkligen vore det, kunde tyckes ganska mild. Deremot — heter det vidare är jag öfvertygad att en hvar, som får tillfälle att af protokollerna taga kännedom: om sakens verkliga förhållande, icke skall kunna underlåta att mellan raderna läsa de infernäliska tillställningar, för hvilka jag och min kamrat Wiström genom falska vittnen ) och dylika medel varitutsatte, och således icke heller bör finna besynnerligt, att jag är missnöjd med en dom, som, ehuru den i saknad af. lämplig straffbestimmelse gör straffet långt mildare än jag anser mig sjelf förtjent af, om jag vore brottslig, likväl förklararjmig nära nog saker till ett brott, hvilket i min tanke är större, än om jag varit delaktig i sjelfva stölden. Lindqvist har här återgifvit så att säga sjelfva kärnan af det allmänna omdömet, då han säger att: hvar och en finner det underligt, att han är missnöjd med den dom han erhållit, men denna åsigt uttalas icke allenast af dem som blott känna saken getiom tidningsreferaterna, utan jemväl och ännu bestämdare af dem; som opartiskt granskat protokollerna, och hvar och en, som får tillfälle att taga kännedom om dem, skall säkrare än förut uttala den tanken, att Lindqvist icke har skäl attvara missnöjd med ) En stående fras uti hrr Lindqvists och Wiströms skrifter; men huruvida densamma kan gina dem; torde deras nogsamt kända juriiska biträden ej haft klart för sig.