Aftonbladet – 27 februari 1862, sida 3

laf kunder; men vi omnämna dessa fakta för att I bevisa det vilseledande och oklara i musikhand: Iarnes beriktigande. Att dessa; som hittills re? I gerat publiken fullkomligt godtyckligt, sköla finna ; det obehagligt attplötsligt se en annan erbjuda I pabliken en möjlighet att erhålla hvad den be; höfver, utan att subordinera. under deras stäni digt stegrade maktspråk, kan visserligen förkla. ras; att de skola söka utestänga denne fribytare från deras farvatten likaså; men att de offentligen våga uppträda med ett försök att vilseleda publikens omdöme i sjelfva saken, det går nästan väl långt. Vi hafva derföre velat framlägga dessa fakta. De tala för sig sjelfva. Hr Rydelii företag är således värdt all upp: muntran, eller rättare det är i sig sjelft så betryggadt, att dess framgång redan är gifven. Också har han på den korta tiden af några må: nader samlat ett betydligt antal kunder och är redan ganska bra sorterad. Af mer eftersökta svenska musikalier har han förskaffat sig exemplar trots svårigheterna, och af utländska förla. ger har han lika ledigt som öfriga musikhandlare kunnat förse sig. Detzär derföre naturligt att han efter hand skall kunna sortera sig lika fullständigt som de öfriga, och hvarföre skulle någon abonnent sedan betala 15 rdr rmt för en rättighet som kan erhållas för 8 rdr rmt? Hr Rydelius kommer icke att skada sina kolleger härigenom. Han kommer blott att visa det den afgift de funnit otillräcklig, är ganska försvarlig; och skulle än följden blifva att de nödgas återgå till detta mera moderata pris, så skola utan tvifvel de fyra äldre firmorna florera lika bra som tillförne, det oaktadt, jemte den nye konkurrenten. Musik-vän. em Till redaktionen af Aftonbladet. Med snledning af en artikel i Aftonbladet för den 22 dennes: Om uppmuntrandet af der inhemska dramatiken, tager undertecknad sig friheten att hos, redaktionen af detta blad: anhålla om plats för följande: Den värde författaren hr M. säger i en punkt af sin artikel: Om uppmuntrandet aj den inhemska dramatiken, Xatt i landsorten (till hvilken författaren troligen höre.) det rykte är gängse, att det icke lönar mödan att författa för någon stockholmsteater utom den Kungliga.4 Till följd häraf har undertecknad, såsom föreståndare för Södra teatern i Stockholm, sett sig föranlåten att för allmänheten framlägga huru denna lilla teater. med sina små resurser, försöker alt uppmuntra den inhemske dramaturgen. Då en författare till mig inlemnat ett originalstycke, som efter behörig granskning befunnits antagligt, erbjudes honom valet al antingen en bestämd summa eller också författareandelar; dessa utgöra då 5, 6, 8 eller 10 procent af nettobehållningen, allt med hänseende till styckets längd, samt utsträckande sig till 20, 25, 30, ja till och med 50 representationer. Följden-af att medelst recettandelar, hvilket sätt på sednare tiden mest begagnats vid Södra teatern, honorera en författäre för sitt, mången gång med studium och verklig möda tillkomna, inlemnade opus har —likasåväl som för den författare, hvilken af vår herre fått den oskattbara gåfvan att, som man säger, skaka ur armen — äfven medfört, i mitt tycke, ganska lyckliga resultat. På så sätt hafva författarearfvoden af mig, mot behöriga. qvittenser, utbetalts till följande belopp: för tillfällighetsstycken i en akt, från 150 ända till 450 rdr rmt, samt för stycken i två eller flera akter, men som likväl ej utgjort fullt spektakel, från 200 ända till öfver 1100 rår rmt. Stockholm den 27 Febr. 1862. Carl Ludvig Zetterholm.