Aftonbladet – 27 februari 1862, sida 3

1 LU oo. ot 0 TT PM MET OM vt TRO EE SSV premie; många lånta exemplar blifva nötta, eller på annat sätt skadade, och köpas der. före; under årets lopp gör man i musiklånet bekantskap med en hop köpvärda saker, som man eljest aldrig kommit att tänka på. Största fördelen förblifver således alltid på musikhandlarnes sida. Också måtte dessa hafva gjort ganska goda af:ärer; det synes grannt deraf att den ena officinen efter den andra stiger upp och intager en trygg position inom några få år. stt musiklånbibliotek kan bevisligen bära sig ganska bra på de före sista prisförhöjningen vanliga vilkoren, som hr Rydelius i sitt nya musiklånbibliotek nu återupptagit; bevisligen sägå vi, emedan icke allenast de tre äldre ficmorna Hirsch, Lundquist, Josephson tilltagit i välmåga, utan äfven den nyare, Elkan Schildknechts, förträffligt kan frodas jemte dem. Då-afgifterna — 8 rdr rmt pr år med 6 rdr rmt premie, eller 5 rdr rmt pr år utan premie — kunnat inbringa så mycket att en fjerde ny musikhandel kunnat upprättas, finnes intet rimligt skäl för hrr Hirschs, Lundquists, Elkan Schildknechts och Josephsons peremptoriska förklaring förliden höst, ett de beslutat höja afgifterna till 15 rdr rmtpr år med 10 rdr rmt premie eller 10 rdr rmt pr år utan premie. — Detta steg från de 4 musikförläggarnes sida måste så mycket hellre framkalla sensation, som stegringen var så våldsam att den nästan motsvarar 100 procent. Fördelen af att locka tusentals abonnenter att köpa musikalier för 6 rdr om året (då kanske icke fjerdedelen af dessa köpt för 1 rdr om icke musiklånbibli teket förledt dem) är redan så tydlig, att man häpnar öiver det öfvermod, som icke nöjer sig härmed, utan fordrar att hvar och en skall köpa för 10 rdr om åreti stället och dessutom betala lånerättigheten dubbelt. Besinnar man dertill, att en stor del af abonnenterna icke kunna nöjas med enkelt lån, utan oftast behöfva två om icke tre exemplar, så tvingas de derigenom att. köpa noter för 20 å 30 rdr om året. Det är dessa orimligheter som slutligen uttömt publikens tålamod. En skälig vinst unnar man gerna hvar och en, men en oskälig väcker indignation. Derföre hafva från många håll förslag väckts att stäfja godtyckligheten. Hr Rydelius har icke utan trägna uppmaningar vågat uttaga detta första steg att väcka en reaktion. Han representerar härvidlag måttans princip och måste derföre ega allmänhetens sympatier på sin sida. Hade icke han uppträdt skulle otvifvelaktigt någon annan gjort det, ty hrr musikhandlare hafva sjeliva iramkallat krisen. Och det är icke för att hjelpa eller sjelpa den eller den personen, som vi tagit till ordet, utan för att förfäkta en billig och rättvis sak. Musikhandlarne hafva blifvit obilliga och det är således hög tid att söka återföra deras intresse i någon jemnvigt med allmänhetens intresse; prise: på musiklån kan och bör betydligt nedsättas, helst råämnet?för dessa slags varor icke är beroende hvarken af amerikanska kriget, franska kejsarens nyårstal eller oroligheterna i Kina. Tvärtom har detta slags ?råämne? blifvit förläggarne billigare än någonsin, emedan de oförskräckt taga eftertryck af utländska förlager, der papper och tryckkostnader utgöra deras enda utgift, samt pruta ner inhemska arbeten till nästan lika ringa värde. Någon anledning att höja priserna förefanns således icke; men ändå skedde det förliden höst och hr Rydelii uppträdande i opposition deremot var således fullt berättigadt. Följande tillkännagifvande i N. D. A. hår derföre väckt något uppseende: I. anledning af en artikel i Stockholms Dag: blad för den T1i:te dennes, angående musiklånbiblioteker i Stockholm, få vi meddela den förklaring, att vi hvarken förr eller nu nekat hr R. att i och för sorterandet af sitt lånbibliotek hos oss köpa (!) hvad han dertill af våra förlager anser sig behöfva, och kan för den händelse att hr R. ej är sorterad med i Stockholm utgifna musikalier, detta ej gerna läggas oss till last. Undertecknadt Krr Hirsch, Tundquist, Elkan 8 Schildkneckt, Josephson. Detta ärade klöfverblad. som, genom att vara de enda musikförläggarne och musikhandlarne af någon betydenhet här i landet, tillvällat sig en viss myndighet öfver publiken;: som tagit sig för att diktera lagar för sina kunder, godtyckliga nog, anse sig således hatva fullgjort allan rättfärdighet mot en ovälkommen konkurrent, då de icke neka honom att köpa hvad han vill af deras lager. Har man någonsin hört talas om en köpman som nekar folk att köpa hos sig? Men vilkoren, se der knuten. En privat person får betala häftevis efter boklådspris. Akademier, musiklärare, skolor och andra konsumenter, som förbruka något mera än en privat person, erhålla vanligen 167, 2 eller 20 4 rabatt. Vanligt kommissionsarfvode är 25 4. Då musikhandlare sinsemellan på fast räkning köpa af hvarandras lager eller byta plägar 33, ända till-50 4 rabatt vara! vanligt. I utlandet lemnas till och med 70 4 rabatt och deröfver då större partier tagas. Då det nu är faktiskt av hrr musikhandlare här i staden några dagar efter att hr Rydelius första gången i höstas annonserade sig ämna öppna musiklånblibliotek, af honom återfordrade deras lager, som han dittills, i likhet med flera bokhandlare, haft i kommission mot 25 4 arfvode; att de vägrade inlåta sig på någon slags uppgörelse om rabatt på fast räkning; att en af stadens bokhandlare, från hvilken SN Rydelius genom hemlig öfverenskommelse bekommit af deras lager mot 10 4 rabatt, plötsligen efter en månad afbryter all gemenskap, begär kontrabokens afslutande och såsom skäl låter förstå att hrr musikhandlare förbjudit honom lemna hr Rydelius något af hvad han från dem har i kommission; då man vet allt detta, så framstår musikhandlarnes förklaring att de icke förr eller 6 nekat honom köpa af dem, i en helt annan dager. . Efter det stående höga boklådspriset kunna de icke neka honom att köpa, på sin höjd kunna de genom allehanda förhinder, genom att låtsas ej hafva det begärda inne m. m, göra honom bråk och obehag. Men att vägra honom all rabatt, då alla andra, som köpa i parti, af gammal häfd ega rätt till en viss rabatt, är redan en stor partiskhet. Hr Rydelius reder sig nog Hr då hn HinaR vc Fann bada vn hane RR