Aftonbladet – 26 februari 1862, sida 2

llmän önskan. Behofvet af en representaonsförändring vore deremot ej så allmänt isedt; men då talaren häri instämde i posessionaten v. Essens yttrande, så skedde et i den öfvertygelsen, att regeringen, geom att föreslå tidsenliga reformer, häri kulle göra sig mer än annars förtjent af olket, dess utveckling och framåtskridande amt äfven deri ega ett verksamt medel för efrämjandet af sina öfriga framställningar. Prosten Sohlberg ville om möjligt undvika e föreslagna bevillningarne genom försäljing af militie-boställena, indragning af jenster och den föreslagna bränvinsskattens nvändande för de ändamål, som med beillningarne alses. Af de öfriga talare, som yttrade sig ifråan, anslöto sig handlanden Sneckendahl, kommerserådet Wolf, prostarne Europeus, Aindelin och Alopeeus, domprostarne Lindh ich Borg samt prostarne Berg och Sohlerg m. fl. hufvudsakligen till de af domrosten Renvall och borgmästaren Tengström ramställda åsigter, hvaremot possessionaten von Essens och vice häradshöfding Törnrens åsigter i mer eller mindre mån delales af grefve Creutz, prosten Forsman, vice väradshöfding Järnefelt, borgmästaren Mölsä, rrefve Armfelt, ledamöterna :Keto, Pelkonen, Sjöstedts Puhakka, Maanttali, Hannuksela, Niemelä och Dafva, handlanden Björnberg, riherre Boije; borgmästaren Juselius och . f. borgmästaren Procope m. fl. Slutlisen förenade sig kanslirådet Arppe och kyrcoherden Hackzell i hufvudsaken med pro:essor Schauman. Till votering i frågan framställdes först såsom propopitior huruvida utskottet ville illstyrka hela frågans öfverlemnande till ständerna, för hvilka en fullständig redogörelse öfver statsverkets tillstånd och förslag ill bevillningarnes användande tillika borde framläggas, hvilken proposition besvarades med ja. Sedermera tillstyrkte utskottet, på derom framställd ny proposition, att anslag för befrämjande af tolkundervisningens och skolväsendets förbättring, väg. och vattenkommunikationer m. m. samt nya fyrbåkars uppförande skulle särskildt förordas. Derefter företogs frågan n:o 48, angående styrelsens bemyndigande att upptaga ett lån, för att bereda donationsbönderna i Wiborgg län tillfälle att inlösa sina innehafvande hemman. Utskottet yttrade sig vid votering för, att regeringen väl borde uppträda såsom medlare emellan donotarierna och bönderna, för att förskaffa dessa sednare eganderätt till lägenheterna, men att alla ålgärder i sådant afseende skulle anstå intill dess ständerna blifvit i ämnet hörda. : I afseende å frågan n:o 49, beträffande större bidrag än härintills af ständernas borgerskap till derstädes inrättade läroanstalter uttryckte utskottet den åsigt, att ej blott borgerskap och husegare, utan äfven andra städernas invånare borde bidraga till skolornas underhåll genom uppförande och vidmakthållande af derföre nödiga bygnader, men ej derutöfver, i hvilket syfte ett lagförslag borde utarbetas och ständerna föreläggas. Nu följde frågan n:o 52 mom. b angående förändring af gällande stadganden om hägnadsskyldigheten. Utskottet tillstyrkte en förändring af nu gällande stadganden om hägnadsskyldigheten, att det ej vore jordegarnes pligt att freda sina egor, utan skyldighet för egare af kreatur, att så vårda dem, . att de ej inträngde på annans mark. Frågan n:o 52 mom. f angående jordbrukets befriande från hållskjutsningsoch vägbyggnadsskyldigheten eller lindrande af dess bördor i detta hänseende afgjordes genom ej mindre än tio skilda voteringar, hvarvid utskottet yttrade sig för hållskjutsens skiljande från jordbruket och ställande på entrepenad med förhöjd skjutslega, som borde blifva lika öfver hela landet samt hvad vägunderhå:let beträffade ansåg detsamma till större eller mindre del böra öfverlagas af staten, dock endast hvad vidkommer de större vägarna. Äfven brobyggnader skulle af staten utföras. Deremot egde staten att af de vägfarande uppbära vägoch broafgifter.Slutligen uttryckte utskotten den önskan att förslag till frågans ordnande skulle vid nästa landtdag framläggas. Vid frågan n:r 51 mom. g, angående införande af en vidsträcktare näringsfrihet, i hvilket afseende beviljandet af rättighet för en hvar att från utländsk ort införa varor för eget behof samt att reda i skepp och drifva såväl utsom inländsk skeppsfart blifvit af k. senaten särskildt framhållet, yttrades af åtskilliga ledamöter temligen konservativa åsigter, men principen af frihetens utsträckning äfven till näringarne fann äfven många anhängare, och vid voteringen uttalade utskottet enhälligt den åsigt, att näringsfriheten borde utvidgas samt med 43 röster mot 2, att rättigheter att reda i skepp och drifva såväl utsom inländsk skeppsfart borde utsträckas till hvarje finsk undersåte. . . Härefter öfvergicks till mom. k) af samma fråga, om tillåtelse att från landet utskeppa och från utrikes ort till landet införa spanmål, i hvilken fråga diskussionen dock ej var afslutad vid de sednaste underrättelsernas afgång. Tyska och italienska frihetssträfvanden.