genom skulle hastigare ökas. Såsom skäl förin-! örandet af en allmän beskattning till förmån ör vattenledningen kunde anföras det gagn denna istadkommer i sanitärt hänseende samt till förecommande och hämmande af eldsvådor, äfvensom genom att lemna vatten till de i hufvudstadens särskilda delar anbragta och mycket anitade vattenutkastarne. En sådan beskattning orde också ifrågakomma, om vattenledningen nom de stadsdelar, till hvilka den är utsträckt, skulle komma att öfvertaga rännstenssköljningen, wvarom direktionen vill här nedan närmare yttra , sig. Att deremot pålägga hela kommunen en beskattning för vatten till enskildes hushållsbehof eller industriella ändamål, vore i hög grad orättvist, helst vattenledningsrör icke äro nedlagda mom alla delar af hufvudstaden och alla dess. invånare således omöjligen kunna från vatten-: edningen erhålla sitt vattenbehof. Ingen har vågat ifrågasätta, att den enskilda förbrukninsen af lysgas i våningar och handelsbodar m. m. bör af kommunen bekostas, och likväl är för brukningen af vatten till hushållsbehof och in-: dustriföretag i detta fall fullkomligt jemförlig med lysgasens användande inomhus. ; Skulle emellertid öfverstyrelsen, för att påskynda vattenledningens allmänna begagnande,. nu anse sig böra nedsättta taxan för vatten till hushållsbehof, utan att vidtaga nödiga åtgärder för att förskaffa vattenledningen bidrag från kommunen eller allmänna inrättningar utöfver dem, som redan uppbäras, befarar direktionen, att vattentaxan framdeles måste höjas, hvilken åtgärd då säkerligen komme att framkalla mycket missnöje. Hvad åter beträffar den i taxans 1:a smeddelade föreskrift om beskaffenheten af de lägenheter, för hvilka den bestämda afgiften, 2 rdr 60 öre skall erläggas, har blifvit anmärkt, att i våningar stundom finnas flera ytterst små med eldstäder försedda lokaler, af hvilka innehafvarne hafva jemförelsevis ganska ringa gagn, och att det vore alltför obilligt, att dessa små lokaler, endast af den anledning att de hade särskilda eldstäder, hänfördes till dem, för hvilka betalning borde erläggas. Denna anmärkning synes i vissa fall icke sakna befogenhet, och direktionen finner intet hinder möta emot en sådan förändring af 8 1 i vättentaxan, att ingen lokal, som ej har en golfyta af minst 120 qvadratfot, anses såsom särskildt rum. Anmärkningar hafva äfven blifvit framställda emot priserna för vatten till. kreatur och åkdon; men direktionen kan icke tillerkänna dessa erinringar någon giltig grund. Dock vore det icke olämpligt om direktionen erhölle rättighet att jemka priset i fall förbrukare anmäler sig för vatten till ett större antal vagoar. Direktionen framlägger derpå förslag till de ändringar i taxan, som på grond af det ofvan anförda anses böra ifrågakomma, och itrar till sist: Vidkommande slutligen frågan om rännstenarnes sköljning genom vattenledningen, så anser direktionen det ligga både i stadens invånares och vattenledningens sanna intresse, att sådan sköljning sker för kommunens räkning i de stadsdelar, hvarest densamma med hänsyn till rörnätets utsträckning, kan fullständigt genom vattenledningen utföras. Direktionen hemställer derföre, att rännstenssköljningen måtte, så fort ske kan, göras till en kommunalangelägenhetoch att förslag i detta hänseende till en början måtte framställas till Storkyrkoförsamlingen, den enda af hufvudstadens territorialförsamlingar, som redan är försedd med fullständigt vattenrörnät, samt sedermera äfven till öfriga församlingar i den mån rörnätet i dem binner fulländas. Hvad beträffar priset för en sädan sköljning inom Storkyrkoförsamlingen, hvarest — rännstenarne hafva en längd af tillhopa omkring 64,000 fot, så anser direktionen, att vattenledningen kan, emot en årlig ersättning af 6000 rdr rmt, åtaga sig att en gång hvarje dag -under den blidare årstiden skölja nyssnämnda sträcka af rännstenar; och torde bemälde församlings medlemmar genom vederbörandes försorg lemnas tillfälle att sig yttra, huruvida de på berörda vilkor vilja å vattenledningen äfverlåta all rännstenssköljning inom förstimlingens ———— EEE