Aftonbladet – 26 februari 1862, sida 2

vatten blifvit försåldt från egendomar, dit så-Js dant varit inledt, till personer boende utom de-1 samma. j För kontrollering af vattenförbrukning vid par-f tiella inledningar äro; så vidt direktionen kan! finna, endast två metoder möjliga, nemligen an-l tingen så kallad intermittent vattenutdelning, då: vattnet en gång om dagen eller vissa gånger il: veckan lemnas uti särskilda i husen befintliga 1 reservoirer, eller ock begagnande af vattenmätare, på sätt nu hufvudsakligen sker för vatten I till större tekniska behof. Det förra af dessalt alternativer medför nödvändigheten att i husen i anbringa stora och kostsamma reservoirer, hvilka 1 naturligtvis icke kunna placeras der vattnet tills äfventyrs kan frysa. Detgöräfven inledningarne ! i husen dyrare och vattnet blifver genom förvaI ring i reservoirerna väsendtligen försämradt. l( Detta system för utdelningen har derföre också l: tillförene af Böfverstyrelsen blifvit underkändt. i Hvad åter angår användandet af vattenmätare l: för hushållsförbrukning, så har detta sätt emot: sig så många olägenheter, att detsamma icke, så vidt direktionen har sig bekant, vid någon vattenledning i utlandet begagnas, och detta faktum torde ensamt vara tillräckligt att varna emot dess an vändning för berörda ändamål. Vattenmätare äro nemligen, i jemförelse med gasmätare, dyra och bräckliga apparater samt fordra derföre esomoftast eftersyn och kontroll. Dessutom min ska de vattentrycket i rören, hvarföre det i all-Å; mänhet eller åtminstone på högt belägna ställen icke är lämpligt att sätta 2:ne mätare efter hvarandra. De medföra äfven nödvändigheten att använda gröfre samt följaktligen dyrare ledningsrör inom hus, så framt ledningarna på samma tid skola lemna lika mycket vatten som utan mätare. Den minsta vattenmätare, hvars begag nande kan ifrågakomma, eller till y, tams inre diameter; kostar utom justering och uppsättning omkring 90 rdr (d. v. s. mer än dubbelt så myc ket som en gasmätare af minsta storleken eller en 8. k. 3-lågors mätare); en vattenmätare till? tums ledningar omkring 120 rdr samt de störrc naturligtvis ännu mera; och om man tager i betraktande att vattenledningen, äfven med sin nuvarande ringa utsträckning, kan betjena omkring 10,000 familjer, samt att kostnaden för en mätares justering och uppsättning icke torde kunna beräknas till mindre än 15 rdr, inser msn lätt hvilken stor kostnad konsumenterna skulle få vidkännas ensamt för anskaffandet af nödiga mätare, i fall sådana komme att begagnas för att bestämma vattenförbrukningen till hushållsbehof. Men härtill komma ytterligare kostnaderna för dyrare ledningar, för mätarnes underhåll och för en dyrare förvaltning af vattenledningsinrättningen, hvilken sistnämnda kostnad naturligtvis äfven borde drabba konsumenterna. Som, till följd af våra klimatiska förhållanden, ledningarna inomhus i allmänhet måstesså inrättas, att de vid inträffande stark köld kunna tömmas om nätterna och för detta ändamål böra förses med aftappningskranar i källrarna, men det är naturligt, att sådana kranar icke kunna få finnas bakom vattenmätarne, måste dessa sistnämnda placeras i: källarvåningarne, hvarest de genom ringaste försumlighet att under sträng vinter tillsluta dörrar eller gluggar äro utsatta för faran att sönderfrysa. Endast ett alltför hastigt slutande af en kran kan jemväl vara tillräckhgt att, genom den deraf föranledda vattenstöten, allvarsamt skada en vattenmätare, hvadan det t. ex. icke torde vara rådligt att använda några sjelfslutande kranar på ledningar, som äro försedda med vattenmätare. Den stora nytta man med allt skäl väntat af vattenledningen i sanitärt hänseende, skulle till stor del tillintetgöras, i fall vattenförbrukningen till hushållsbehof komme att betalas efter mät ning, enär man då utan tvifvel alltför mycket sparade på vattnet, och den fattigaste befolkningen komme då sannolikt icke att i allmänhet raga någon väsentlig fördel af vattenledningen, enär den icke har råd att sjelf anskaffa och underhålla mätare, samt -husegarne högst sällan torde vara benägna att bekosta särskilda sådana för mindre lägenheter, utan, ifall äfven dessas innehafvare från den i huset varande ledningen erhölle vatten, blefve nog vilkoren derför sådana, att en lika sträng hushållning som hittills med denna nödvändighetsvara deraf blefve en följd... Om ifrågavarande betalningssätt antoges, borde äfven taxan för uppmätt vattenqvantitet, hvilken nu är bestämd uteslutande för förbrukare af en stor vattenmängd och genom den kontanta afgiften af 15 öre pr dag är graderad till förmån för de största förbrukarne, törändras samt en ny. gradering uppgöras efter sådana grunder att priset å ena sidan, äfven med den ringa vattenmängd ett vanligt hushåll kräfver, blefve mindre än det å vatten, som t. ex. hemköres af åkare, samt, å andra sidan, icke heller så lågt. att vattenledningen kommer att sakna erforder liga inkomster, eller att det för hela hus skulle kunna blifva fördelaktigare att begagna mätare, än att betala för alla deri befintliga rum efter nuvarande afgift, och torde; derföre totalpriset r 100 kannor vatten vid en mycket liten husPållsförbrukning svårligen kunna sättas lägreän 20 öre. Direktionen är likväl öfvertygad, att allmänheten, sedan den en gång blifvit upplyst om de stora kostnader och o ägenheter, som äro förenade med användningen af mätare, skall föredraga att betala den bestämda afgiften pr rum, med rättighet att förbruka så mycket vatten den behagar. Då inom en egendom en del lägenheter icke har kommunikation med andra derstädes befintliga, utan att gata eller allmän plats måste passeras, finnes intet giltigt skäl emot en partiel inledning, och direktionen har, med den rätt 9 g af vattentaxan medgifver, tillåtit sådana inledningar när vattenafnämare så åstundat; men då allmänheten måhända saknar kännedom om l: detta förhållande, torde det icke vara olämpligt att en mera bestämdt uttryckt föreskrift härom. måtte i taxan inflyta, hvarom jemväl särskild) underrättelse i allmänna tidningarna kunde in föras. Äfven andra fall kunna dock förekomma, då en partiel inledning utan olägenhet kan tillå: tas, och direktionen torde derföre böra berätti gas att afgöra ej blott huruvida, utan äfven på : hvad vilkor dylika inledningar kunna medgifvas. Etter att derefter ha yttrat sig öfver ett oeneraldirekrör Stråles förslag och tillstyrkt, att direktionen må berättigas medgifva undantag på kortare tid från den allmänna bestämmelsen då husegare väl är villig att bekosta inledning i hela huset, men en eller flera hyresgäster, på grund afinnehafvande kontrakt, väcra att betala den förhöjning i hyra denna inledning skulle medföra, yttrar direktionen vidare: Af de på sednare tiden fällda yttranden om vattentaxan, har det synts som skulle anledninsen till den -påyrkade revisionen deraf vara att söka jemväl i den omständigheten, att nu gälande pris för vattenleverering till hushållsbeof af mången, som tilläfventyrs ämnar blifva, men ännu icke är vattenafnämare, betraktas såsom alltför högt Direktionen har dock icke förpört några klagomål öfver nämnda pris från lem, som redan inledt vatten i sina hus. Af de eräkningar, som direktionen den 5 Mars 1860 yifogade sin framställning rörande vattentaxan, a EA Vg Vr ER AR SE SVA AA a a oe FRA RAT nn