Aftonbladet – 24 februari 1862, sida 2

betydelse samt ett vårdadt och klangfullt språk. — Inom Wermlands naturhistoriska förening, som den 14 i denna månad höll sammanträde i Carlstad, väcktes förslag om utsträckande af föreningens verksomhet, så att I den äfven skulle omfatta samlandet och bevarandet af länets fornminnen och folkspråk, hvaröfver beslut först vid ett följande sammanträde skall fattas. — -Bestyrelsen tör det allmänna landtbruksmötet, som i sommar kommer att hållas i Carlstad, har nyligen haft två sammanträden, hvarvid endast preparativa åtgärder för mötet varit föremål för öfverläggningarne. Man hade önskat, att nu genastkunna utsända inbjudningsbrefven. och kungörelserna om mötet; men som dessa skola åtföljas af uppgifter å de frågor, hvilka skola diskuteras, och dessa sistnämnda icke ännu återkommit från landtbruksakademien, hvar: granskning de äro underkastade, har expeditionen af inbjudningen måst fördröjas. — Öfverintendentsembetets tjenstemän gåvo den 15 dennes å hötel Phoenix en festmiddagz för intendenten Nyström, hvilker på samma gång firade 50-årdagen af sin arställning i statens tjenst. — På Mindre teatern gafs i löraags den första af de tablårepresentationer, som blifvi: arrangerade af åtskilliga damer och herrai med biträde af professorerna Boklund och Andersson och som gifvas till förmån fö: det tillämnade lasarettet för obotliga sjuka. Salongen var fylld af en elegant publik, som fann sig synnerligen belåten med de intressanta artistiska prestationerna, och då tvenne dylika representationer ännu komma att gif vas (till samma förhöjda priser: 5 rdr för amfiteater och första raden, 4 rdr för andra 0. 8. v.), och till hvilka nästan alla platser äro: antecknade, kan man antaga såsom gifvet, att den ädla -tillställarinnan af dessa tableaux vivantes? skall få den tillfredsställelsen att bereda den ifrågavarande lasarettsfonden en ganska betydlig recett. De nio tablåerna, fördelade i trenne af telningar, som hvardera inleddes af en orchester-ouvertur, voro följande: ?Morgonen?, hvarunder -afsjöngs en chör för fruntimmersröster af Ivar Hallström; ?Le billet doux?; ?Gustaf I, Marg. Lejonhufvud och Svarte. Sture?, framställande det ögonblick då konungen öfverraskar Svante Sture vid drottningens fötter; Rebecka vid brunoen? ; Gustaf II Adolfs sista afsked af Mari: Eleonora i Erfurt? (under hvilken afsjöngs choralen: ?Vår Gud är en väldig borg?) : Novicen? föreställande en nunneinvigning och ackompagnerad af en bakom scenen afsjungen chör af-Mendelssohn; ?Sommarqvällen?, efter en bekant tafla af Blommår, under hvilken tablå utfördes Elfvorna?, chör för frumtitemerstöster af Hallström; Scenp ur italienska kriget? och slutligen ?Murillos Madonna? efter den i Louvren befintliga ryktbara taflan af denna mästare, under hvilken tablå utfördes af chören ett Ave Maria?. Alla tablåerna mottogos med bifall, men några slogo företrädesvis än på ett särdeles hfligt sätt. I Gusiaf Ådolfs afsked frappera des man särskilt af porträttlikheten och den ädla, kraftiga, från all lägre känslosamhet fria hållningen hos hjeltekonungen; den djupa andliga intentionen hos denna styc kets hufvudfigur, uttrycket hos Maria Eleonora och det heläs gruppering gjorde detta till en verkligt storartad historis kompösition, som hvarje konstvän säkert gerna skulle vilja se fasttröllad på duken. Uti Sommarqvällen möter oss en fläkt af denna skära nordiska poesi, somtalar ur Blommårs stycken; hufvudidn uti hans bekanta tafla, elfdrottningen, som betraktar den sofvånde gossen, är begagnad med de modifikationer, som varit nödvändiga, ty alt framställa det sväfvande, obestämda uti elferuppernå, att låta dem längre Hort ölltmera upplösa sig uti ljusa dimmmor, detta faller sig ej lätt, då iman för kompositionen begagnar lefvande subjekter. Murillos Madonna utgjorde på en gång slutoch glanspunkten i dessa framställningar. Det är den berömda immaculaia conceptio, genom hvilken Murillo öfverträtfat allt hvad andra, isynnerhet spanska målare producerat öfver detta religiöst-fantastiska tema, till grund för hvars behandling man lagt ett ställe i Uppenbarelseboken, der det heter (12 kap. 1 v.y: Och i himlen syntes ett stort tecket: en GVinna beklädd med åolen och månen under hennes fötter och på hennes hufvud cen krona med toll stjernorX4, ifrån hvilket Murillo dock vågat något mera emancipera sig än det riktigt ortodoxa måleriet egentligen imedgaf, i det han utelemitat solen öch stjerhediademet. Verkligt hänförande och fullkomligt i Marillos stil var den intagande qvinnögestalt, soin svätvade der; burer af lätta moln och stödjände sin Tot På månskifvan, med det lösta håret i behagliga linier fallande öfver skuldrorna, med blicken längtans-och häntyckhingsfallt riktad uppåt, men med händerna .sammanslutna öfver bröstet i känsla af stilla ödmjukhet. Skönt tog sig äfven draperingen af den blå manteln och den hvita fotsida Krådnaden ut. I atseende på de den heliga jungfrun omsväfvande englakörerna hade naturligtvis betydliga modifikationer måst göras, ur utförbarhetens synpunkt ; Vi ha för öfrigt rörande dessa tablåer,