Aftonbladet – 22 februari 1862, sida 3

den tromma onskan, at cen Hallenska Chheten ej må anses annat än som en fana. under hvilken man bekämpat gamla miss bruk, men som snart med fördel bör kastas bort för att lemna rum åt en federativ union, en form, som dessutom föredrages a! franske kejsaren?. Det är denna federativa form, som förf. vill ha tillämpad äfven på den danska monarkien, i hvilken då BSles vig skulle få spela en lika ärofull roll — den nemligen af en länk emellan Skandinavien och Tyskland — som den han med förklarad siareblick vill tilldela Venetier inom det förespeglade italienska förbundet. nemligen en föreningslänk mellan Tysklanc och Italien. Såsom mönster för dylika federationer vill han dock uppställa den ty ska, och är rätt ledsen öfver att icke Ryss land och Frankrike kunnat bli medlemmar af tyska förbundet! Hvad förf. i detta hän seende yttrar om Sverge, är i sitt slag så klassiskt, att vi ej kunna neka oss det nöje: att här införa detsamma fullständigt. Den förmedlande (federativa) principer var äfven för Sverge gällande så länse som det egde Pommern. Bernadotte föredrog titeln af Norges konung framför nämndc värderika provins, af fruktan att den kunde draga Sverge in i den tyska politikens hvirfvel; och hans högsinte sonson anser sic lycklig att ej ha något att göra med förbundet. Detta tror jag vara en oriktig uppfattning, och att Sverge deremot s ulle fördubbla sitt europeiska inflytande genom ati bli en medlem af tyska förbundet (huru och hvar upplyses icke). Det skulle sålunde tillgodonjuta. fördelarne af en internationel gemenskap, som nu endast är indirekt: och denna direkta gemenskap skulle bli en garanti för den allmänna freden och äfven bereda Tyskland en lätthet att förfoga öfver en flotta. (!) Med detta naiva yttrande rimma sig ej rätt väl förf:s försäkringar på ett annat ställe, alt Preussen och förbundet visst ickef åsyftat något slags öfverhöghet öfver Dan-Ji jmarkunder deras oegennyttiga bemödanden för hertigdömenas bästa. Det tyska anfal-) let 18438 gillade han ingalunda, och skretl: emot detsamma en på franska affattad broschyr Griefs des Danois, men i allt hvad efter freden från Tysklands sida åtgjorts, finner han deremot ingenting orätt, i allt hvad Danmark gjort åter ingenting rätt. .Omdömet om danska karakteren utfaller från denne sig dansk kallande pamflettskrifvares mun sålunda: Ingen kan vara mera öfvertygad än jag om den djupa depravation, hvaruti allmän anda och individuella karakterer i Danmark nedsjunkit, så vidt partiinflytandet sträcker sig o. s. v. I artikeln III tom nationalitet och frihett får man veta, att den förra ej är annat än ett faktum och som ej har annan grund än sjelfviskhet; att den andra åter är dels af andlig art (den enda rätta), dels af naturlig, som lätt kan urarta 0. s. v. Folksuveränitet, demokratiska institutioner är författaren i allmänhet en styggelse, och mest i den form de inom Danmark antagit. De återstående afdelningarne IV-—VII behandla arfföljden, Olesvig (Gi afseende på hvilket Tyskland påstås ha ännu bättre rätt att intervenera än i fråga om Holstein); en historik öfver tiderymden 1850-1861, samt en redogörelse för åtskilliga diplomaviska noter. Att en sådan författare, som den vi här låtit teckna sig sjelf, icke hyser några symsjatier för den skandinaviska idn, bör ej iörefalla oväntadt; men den förklaringsgrund han behagar gifva ät Sverges skandinavism ir så egendomlig, att vi anse oss här böra mföra hans egna ord i ämnet: Sverge väntar blott på, att den kadaverlika politiska svullnaden skall genom fortsatt jäsning bringa den danska statskroppen utt brista sönderoch sålunda öfverlemna lensamma åt den svenska dissekerknifven. Naturligtvis skulle det ej vilja se denna jäsving fortplantad. på sin egen kropp. Den lanska demagogiska, principen skulle, tillämpad på Sverge, vara detsamma som en örfärlig revolution. Hvarken konungen ele de fyra stånden eller någon klok menviska i Sverge skulle gå in på inympningen f en dylik farsot, Men attinförlifva några land de fruktbara danska provinserna med sitt rike samt inpassa dem i dess klokt afvägda system — detta är en tillåtlig önkan för hvarje vältänkande svensk. (1) -3e der kärnan af svenska skandinavismen !t Detta är ju ganska uppbyggligt! Vi behöfva knappt erinra derom, att förattaren är samme baron Dirkinck-Holmfeid. söm för ett eHer annat år sedan hedrade Göteborg och Stockholm med ett besök, i iidamål att göra politisk propaganda för iha åsigter, hvilka ganska riktigt straxt ef er hans vistelse här framträdde i några mot Dånmark ytterst fiendtliga korrespondensuriklar i ett par svenska blad. Han bege sig härifrån till Tyskland, der han skref åt skilliga hätska pasquiller mot Danmark och sedan blef mycket förundrad, då en folkbop efter hans hemkomst till si: gård, straxt invid Odensee, slog: ut fönstren derstädes. Han begaf sig då äter till utlandet och synes nu ha beslutat egna återstoden af sitt Hf och sin förmögenhet till utgifvande af smädeskrifter mot det land, som han dock kallar sitt fädernesland. — Böcker med anteckningar af reformato rerna. En icke sjnnerligt stor, men högst originel bokauktion har i början af denna månad hållits i London. Den bekanta handskriftsamlaren och bokautionskommissarien Leigs Sotheby har i många år samlat i böcker, som äro försedda med egenhändigt skrifna noter och tillägg af Martin Luther, Filip Melanchton och andra af reformatorerna. Såsom bekant är eger man franska få handskrifter af reförmatorerna i behåll, men det har lyckats Sotheby att få ihop den troligen rikbaltigaste samling af sådana. Hans utomordentligt dyrbara bibliotek innehål