Aftonbladet – 22 februari 1862, sida 3

IR Uav Lan Lily NVS CUM SIM MMA Mety MUM alltmera sällan, har något qvar af den fordorn guterade pamflettistens bestickande kolorit. Norrköpingskuriren uttalar sig på följande sätt: I en visserligen föga vigtig men ändock anmärkningsvärd omständighet skiljer sig detta arbete från flertalet af författarens hittills utgifna. Han har nemligen nu på titelbladet utsatt sitt namn. Hvarföre han så gjort, inse vi dock egentligen icke. Till förekommande af kollission kan kan det svårligen vara, ty hans författareskap är så olikt alla andras och derjemte så bekant, att det gerna kan göra anspråk på att kallas kändt. Antagligt är således, att han illustrerat titelbladet med sitt namn egentligen för att lerigenom göra arbetets innehåll mera trovärdigt. Vi skola längre fram tillse om så är förhållandet. Hr Crusenstolpe har såsom författare vunnit sin största ryktbarhet genom en lysande stil och en stor förmåga att på ett pikant sätt färglägga och gruppera äfven i sig sjelt ganska obetydliga händelser, ofta på sanningens bekostnad. Med förkänsla har han också egnat sig åt en ytterst slipprig genre. Ehuru hän föeträdesvis rört sig inom historiens område och alltid med anspråk på ofelbarhet bedömt en mängd offentliga personer, hafva ändock alstren af hans författareverksamhetför den samvetsgranne forskaren befunnits vara af ytterst ringa värde. Vi kunna också icke erinra oss någon svensk lörfattare som i större måttstock, oftast afsigtligt, förfalskat vår nyare historia, och ingen som . mindre grad burit aktning för den historiska sanningen; icke heller någon författare som i högre grad missbrukat sina rika naturgåfvor, ingen som oförsyntare begagnat förtroliga meddelanden, ingen hvars arbeten så Omisskänneligt urit pregeln af vilda passioners förderfliga intryck, och slutligen ingen, som skrifvit med en så förgiftad penna. EN röd tråd af hätskhet och otillförlitlighet går också igenom flertalet af hans arbeten, och fastän han i så rikt mått anskaffat autentiska handlingar — enligt uppgift befintiga i hans ego — mottagas de af hvarje försigtig läsare med ytterligt misstroende, emedan deras tillvaro, deras äkthet och noggranna kopieTin aldrig varit verificerade af någon annan än författaren sjelf. Hans sista arbete — det som mu anmäles — tillvinner sig också ej större troIvärdighetän den som fallit dess äldre syskon till del, hvarken derigenom att författaren utsatt sitt namn på titelbladet eller der anbragt frasen: autentiska och förtroliga meddelanden. Tillförene har hr CO. vanligen begagnat i ett eller annat afseende märkvärdiga personer eller tilldragelser såsom underlag för sina Historiska bearbetningar. Men till stoff för detta arbete har han valt två historiska personligheter — nemligen Carl XIII och hans gemål, hvilka alls icke kunna få namn af märkvärdiga. Den förre var, ur alla synpunkter betraktad, en af Sverges obetydligaste regenter, en slapp intrigör, som af slumpen, men ej genom sin egen kraft, sattes på tronen, och som Agardh icke ens vill hänföra till historiska personligheter samt derföre uteslöt ur vår konungalängd, emedan Agardh icke medgaf honom hafva i egentlig mening regerat. Om denne monark, jane hans visserligen gladlynta, men till själsförmögenheterna ingalunda ovanligt rikt begåfvade gemål, har nu hr C. förmått hopskrifva — två digra band och fylla trettionio ark! I förstone häpnade vi verkligen öfver en så stor produktivitet. Dernäst antogo vi attförfattaren påträffat en mängd nya handlingår, hvarigenom Carl XIII skulle framträda i en ny dager såsom en stor och märkvärdig man. Men ällt detta förvandlade sig till harm sedan vi pligt skyldigast tråkat igenom hans machverk. Till betydlig del finner man ett äterupprepande af allt det som hr C. flera gånger tillförene, men då vida mera peppradt än nu, meddelat i sina Skildringar4, i Morianen samt i Carl Johan och Svenskärne, rörande de begge historiska personligheterna; dernäst bjuder författaren på en hop handlingar, möjligen autentiska, men äntingen redan kända eller af föga intresse; vidare citater ur de Schinkel-Bergmanska Minrena, Bruzelii sveriska historia för ungdom och Biografiskt lexikon; dernäst förtroliga, men ofta påtagligt ur ganska grumliga källor hem tade meddelanden, icke sällan i hög grad lumpna och antingen föga eller alls icke egande gemenskap med Carl XII:s historia, samt sluthgen en hoprafsad samling af bref, ytterst sällan af hi.storiskt intresse; men för spaltfyllnadens skull stundom återgifra på två språk. Hvad som omedelbart flutit ur författarens penna är, betraktadt så väl till myckenhet som beskaffenhet, obetydligt, och när han skall arbeta sig upp i sin gamla skrifart — just den som beredt honom sitt författarerykte — så blir han antingen ilsken -eHer fadd, smutsig; eller rönt af läg. Vi hafva knappast påträffat tvånya ahekdoter, men deremot en mängd som antingen förf. eller andra redan ofta tillförene begagnat. njalaförbundet, finska krigen, Gustaf H:s statsstreck, förmyndareregeringen, 1809 års re. völution, kronprinsen Carl Augusts val och-plötsliga död, Fersiska mordet och det derefter timäade tronföljarevalet — med få ord sagdt just de mest framstående episoderna under Carl XIII:s lefnad — vidröras visserligen af hr C. i detta arbete, men i hög grad lösligt. Icke ett enda nytt faktum anföres, men desto flera omständigheter, hvilka andra författare visat vara minst sagdt ofillförlitliga. aktadt detta arbete gör anspråk på att vara historiskt alltigenom, och således ingen historisk roman, drager förf. icke i betänkande — naturligtvis för effektens skull — att helt obesväradt Raa Gustaf III såsom sin fars baneman, Carl XII såsom afvetande Gustaf III:s mord och Carl XIV såsom vållande till drottning Hedvig. Elisabeth Charlottas plötsliga död. Alla dessa ohyggliga insinuationer grunda sig på dessa förtroliga källor, ur hvilka förf. alltid med förkärlek öst. Man omtalar stundom det författare skrifva up; sig, hr Crusenstolpe tillhör deras antal som skrifvit ner Sig. Det är betecknande att förlagsrätten till detta arbete öfvertagits icke af någon gammal erfaren förläggare; utan af en ung tysk, som blott några få år vistats i Sverge såsom bokhandlare: Han har påtagligen kastat sig in i detta företag i den föreställning, att arbetets innehåll motsvarade titeln. Om vederspelet torde han innan kort få en dyrköpt erfarenhet. Men det är icke nog att detta underhaltiga arbete kommit ut hos oss; det öfversättes genom förläggarens försorg äfven på tyska; det blir således bekant i Europa, der man icke, såsom fallet är här, känner hr Crufenstolpes otillförlitlighet såsom historisk förattare. Attie Tracts on Danish and German matters by Baron DirckinkHolmfeld of Roskild, Denmark. November 1861. Sedan den danska frågan så länge utgjort ett föremål för folkens förhoppningar och kabinetternas skarpsinnighet, bör det vara tillfredsställande att här få se den löst på ett sätt, som, om man fär tro författarens nästan på hvarje sida upprepade försäktin