Aftonbladet – 22 februari 1862, sida 3

mod;och subjektivt godtycke skildrade isynnerhet könens och de särskilda klassernas förhåldande till hvarandra, så utvecklar hon efter sin öIvergång till den allena saliggörande kyrkan, hvilken hon med omvändas vanliga passion är tillgifven, på detta nya område en betydlig författareverksamhet, utan att likväl kunna förneka eller qväfva den gamla exklusiviteten och koketteriet. Hennes nyaste arbete heter: Fyra lefnadsbilder, en påfve, em biskop, en prest, en jesuit, Hon tecknar i denna bok påfven Gregorius VII, erkebiskopen af Milano Karl Borromeus, Vincenz af Paul och Franz Regis; hennes afsigt är att förherrliga hvad Kyrkans motståndare anfalla. Två ställen i företalet karakterisera hennes ståndpunkt, hvilken naturligtvis icke tarfvar någon kritik. Hon yttrar nemligen bland annat: om man från jorden borttager påfven, biskopen, presten, ordensbrödern, hvad återstår då annat än en vild hord, som är beredd att dels slita sönder hvarandra man och man emellan, dels slösinnadt underkasta sig revolutionens absolutism eller socialismens stallfodringssystem? Och på ett annat ställe: I det tridentinska kyrkomötets beslut uttalas — äfven om man lemnar hufvudsaken, den heliga anda, som deri uppenbarar sig, helt och hållet å sido — mera visdom, logik och skarpsinne än i allt som på 300 år blifvit skrifvet utom kyrkan. — Ett arkeologiskt praktverk har utkommit i England med. titeln: History of the discoveries at Halicarnassus, Cnidus and Branchide. By GC. T. Newton. Blott 300 aftryck ha blifvit tagna af detsamma. Deri beskrifvas engelsmännens sednaste högst vigtiga antiqvariska upptäckter i Mindre Asien, framför allt Mausoli grafvård, såsom bekant ett af de sju verldens underverk. Efter de funna qvarlefvorna deraf har arkitekten Pullan under Newtons ledning framställt en ideel bild af minnesvården, och i äkta engelsk anda har förslag redan väckts att utföra rins Alberts minncsvård efter densamma. Åretet har redan 200 subskribenter och kostade till den 17 dennes 12 12 sh. men derefter höjdes priset till 18 18 shillinzs. — I en korrespondensartikel till tidskriften Correspondance Litteraire meddelas följande om de nyligen anställda gräfningarne på Palatinska berget i Rom. Den 10 sistlidne Januarl begaf sig Institutet för arkeologisk korrespondens, efter ett kort sams manträde på sitt vanliga samlingsrum, i massa till Palatinska berget. Med institutets medlemmar hade förenat sig ansedda främlingar och flere förnäma romare med deras fruar; någonting ovanligt, emedan dessa i allmänhet ä visa synnerligt intresse för fornforskning. la. förvånades öfver de resultater som vunnits inom en så kort tid. Förtjensten häraf tillkommer den skicklige direktören, herr Pietro Rosa. Gräfningarne ha med stor verksamhet blifvit fullföljda från tvenne håll, först nemligen i riktningen emot Titi triumfbåge, der man vet att hufvudingången till kejsarens palats befann ig och derpå vid Livias bad. På det förstnämnda stället, der gräfningarne lofva att ge ett rikt resultat, har man funnit en lång mur, sannolikt inne: slutande en rymlig. plats. Man här ännu ej kommit ned till stenläggningen, men likväl rex dad upptäckt vackra kolonner af cipollin, 45 centimetrer i genomskärning. Vid Via Sacra fortfar man med aftäckandet af alla de byggnader, som funnos emellan Casinon och Bonaventuragatan, och genom de nya öppningar som herr Rosa låtit göra. i den stora ar Farneserna uppförda mur ha nu dessa byggnader med deras långa gallerier ånyo kommit i dagen. andra sidan om Palatinska berget, nära Circus Maximus och Villa Mill, komma nu kärrorna fram ända till den af ett stort, vackert marmorolf prydda hemicykel, som man hittills ansett Ilhöra Apollos tempel. Denna förmodan synes numera sakna all grund. Efter ännu några dagars räfningar skall man troligen få full reda på förhållandet. Ibland de hittills funna föremål, hvilka alla äro af hvit marmor, märkes ett ståtligt fragment af en fris i den ädlaste stil, och i afseende på skönhet fullt jepförlig med den ryktbara frisen i Antonini och Faustinas tempel. Vidare tvenne hermer, föreställande på ena sidan Ungdomen, på den andra Alderdomen; en qvinnostaty. tilläfventyrs en Diana, helt och hållet draperad och i en ganska vacker stil. Man har dessutom funnit en arm, hvilket låter förmoda, att den dertill hörande staty ej kan vara långt derifrån samt en lyra som hänvisar på en Apollo eller en af Muserna. — Le comte de Boursoufle. Så har man benämnt en först nyligen återfunnen komedi af Foltaire. Den har nu blifvit uppförd på Odeonteatern i Paris och gjort utomordentlig lycka. Det försäkras, att man på åratal icke skrattat så hjertligt och så mycket på Odeon, som den afton då denna komedi gafs. — Slatistiskt om teatrarne i Paris. År 1861 hafva följande antal nya stycken uppförts på nämnda teatrar: på stora operan 2 operor och 3 baletter; på Opåra comique 10 operor; på italienska operan en opera; på Theåtre lyrique 11 operor; på Bouffes parisiens 11 operetter. — Populära konserter. I Cirque Napoleon i Paris gifvas för närvarande hvarje söndags ftermiddag Concerts populaires de-musique classique, vilka äro utomordentligt talrikt besökta. En :emligen brokigt sammanrafsad orkester spelar ler under ledning af en anförare, som med nergi och ihärdighet utfört den lyckliga idgen nen för öfrigt icke lär ega några utmärktare konstnärliga gåfvor. Konserterna ha småningom blifvit så omtyckta, att. det är svårt att få biletter till dem. Det högsta inträdespriset är 5 !rancs, det lägsta 50 sous. Ahörarne — salongen rymmer 3500 personer — hör till största delen ill de nedre samhällsklasserna; man ser der ägre tjenstemän, småhandland kassörer o. 8. v. ved familjer samt arbetare i helgdagsdrägt eller blus. Den friska naivetet och mottaglighet, den indakt och hänförelse, hvarmed denna söndagspublik åhör de stora symfonikompositörernas arbeten skall vara verkligen rörande. Musikalier. På hr Londqvists förlag är under utgifsing ett Album för Piano, der man fimner