Aftonbladet – 20 februari 1862, sida 2

svenska läsare af större och mera direkt in;resse, hvad han yttrar med afseende på planerna för vinterpostföringen mellan Sverge och Fi sEmedan, ser hr Stjernerar möjligen någon kunde falla på den tanken, att t.ex, Fina Utön kunde begagnas till station för postommunikationen med Sverge, så anser jag mig i sammanhang härmed böra meddela: att vi Utön väl finnes en liten säker hamn för 8 fots åmnings (djupgående) fartyg, hvilken hamn vore särdeles lämplig för mindre fartyg att anlöpa. Men då det oftast under vintrarne inträffar, att denna hamn tillfryser redan tidigare, då hafvet för öfrigt är öppet, och postfartyget ej ens då hade något skydd under den tid detsamma efter afsändande af den medförda posten införväntade den post, som från Åbo borde medtagas ; så är redan denna enda svårighet nog för att öfvertyga hvar och en om omöjligheten af utförandet af ett sådant förslag. Härtill kommer dessutom de lifsfarliga vintertidsbåtfärderna emellan Utö och Lohm eller Fagerholm. Af de vid Utö fyr förda fyrningsjournaler inhemtas, att denna fyr under t. ex. de sju ären 1844—1850 för oöfverskådlig is varit släckt i 387 dagars tid. Dessa data bevisa omöjligheten att för sagde ändamål begagna Utö. Om man kan tänka sig möjligheten, att på 60? nordlig latitud för sjöfart om vintern få en för fartyg tiligänglig hamn, så blir det endast och allenast vid Mariehamn på Åland, som i anseende till dess vestligare läge och dess direkta förbindelse med Östersjön, samt slutligen för det tillgränsande betydligt djupare vatten och den större värme detsamma, relativt till grundare vatten, innehåller, under vanliga vintrar oftast förblir öppen. Man kan derföre antaga, att t. ex. postförbindelse med Syerge sjöväg om vintern endast blir möjlig på Mariehamn; ty ett litet ängfartyg kunde, med tillbörligt iakttagande af väder oc vind, alltid från svenska skärgården äfven på den kortaste dag hinna fram till Mariehamn och tvärtom; — ett under senhösten och vintern oeftergifligt vilkor för ångfartygets säkerhet. Till ostångfartygets säkerhet skulle i väsentlig mån bidra a, att en elektrisk telegraf inrättades emellan Mariehamn och Stockholm, för att före fartygets afgång tillkännagifva annalkande storm eller inträffande mist, stark köld och drif-is eller andra ogynnsamma förhållanden. Österut till och ifrån Mariehamn borde således posten befordras, i brist på bättre, på härtills brukligt sätt. Det är ganska sannolikt, att en icke aflägsen framtid, mera än vi det göra, skall uppskatta de många och stora fördelar gom Mariehamn, jemförelsevis med Finlands alla öfriga hamnar, för sjöfarten erbjuder och dem sig till godo begagna.