Aftonbladet – 20 februari 1862, sida 2

tt som nu sker. Hangöudds redd under vintermånaderna. Under behandlingen af förslaget om anläggning af en uthamn åt Stockholm vid Nynäs och möjligheten att navigera Österfon under vintertiden, har bland skälen för den föreslagna hamnanläggningen äfven anförts vigten deraf, att från densamma kunna anknyta en kommunikation vintertiden med Hangöudd i Finland. Af denna anledning torde det äfven för svenska läsare icke sakna intresse att erfara, det en sakkunnig och erfaren person, chefen för loisväsendet i Finland, hr Albin Stjernereutz, i Helsingfors Tidningar meddelat en uppsats, hvilken ådagalägger, att den föreställning som man här, och, efter hvad det vill synas, äfven på vissa håll i Finland gjort sig rörande namnens, eller rättare reddens vid Hangöudd lämplighet för en vinterkommunikation. hvilat på en villfarelse. Hr Btjernereulz säger, att med den kännedom han hade om ;frågavarande redd, ansåg han i början förslaget om en hamninrättning derstädes blott såsom ell skämt, men sedan han erfarit all förslaget möjligen är allvarsamt menadt, h han funnit sig -uppmanad att meddela åtskilliga data till sakens belysande. Till en början visar han genom utdrag ur fyrningsjournalerna, att under loppet af 13 år har Hangö fyr i medeltal årligen — i anseende till oöfverskådlig is — varit släckt i 31,77 dagar och Porkala fyr i 84,3 dagars tid. Men4, anmärker hr Stjernereutz vidare. emedan det om hösten eller vintern, innan hafvet tillfryser längre ut. ofta erfordras flera veckors tid, under hvilka hamnen redan förut är tillfrusen och kusten besväras at drif-is eller ock stänges af fast is, som förhindrar navigationen till hamnen, och om våren på samma sätt flera veckor åtgå ifrån den dag första öppnan från fyrbåken vid horizonten upptäckes, till den dag då hamnen blir isfri, så är nödigt för vidare beräkning alt för delta naturens arbete höst och vår fixeras en viss tid, och jag vill dertill antaga den möjligen kortaste tid, eller 15 dagar för hösten och lika lång tid för våren, och således till ofvan upptagas 81 dagar tillägga 30 dagar. Då synes att Hangö redd i medeltal årligen i minst 111 dagars tid är tillfrusen och således otillgänglig för sjöfarten.t Derpå upplyser hr Stjerncreutz, att Helsingfors redd är isbelagd i medeltal endast i 26 dagars tid längre än Hangö redd, samt a!t mångåriga iakttagelser och efter dem gjorda beräkningar bevisa, att Mjölö redd, utanför Helsingfors, i medeltal är tillfrusen endast 9 dagar längre årligen än Hangö redd. Hr S. anser, att med anledning af dessa fakta kunde frågan om beskaffenheten af den så kallade hamnen vid Hangö-udd lemnas i sitt värde. Om den är god eller dålig borde numera vara likgiltigt för hvar och en. Men för att frågan må blifva fullständigt utredd omnämner han, att Hangö hamn är den öppnaste och derföre också den osäkraste bland alla hamnar vid Finska vikens norra strand; — ett förhållande, som för både den finska och utländska sjömannen varit bekant allt från sjöfartens begynnelse, och af hvilken anledning också kof ferdifartyg i alla tider sorgfölligt undvikit att, utan mest tvingande nöd eller för att undkomma fiendtliga kryssare, anlöpa Hangöudd, dess redd och så kallade hamn. Att Hangö-udd ej erbjöd fartygen någon säker ankarsättning under stormar från sjösidan, ej ens för största fartyg, bekräftades också vid den undersökning, som år 1838 verkställdes af den frejdade vice-amiralen Reinecke, hvilken var en erfaren sjöman och hade verkställt sjömätningarne i Hvita hafvet och mätt största delen af Finska viken. samt i Ryssland reorganiserat sjömätningarne i ollmänhet. Reinecke var sjöman, och som sådan bedömde han lokalförhållandena vid Hangö-udd, der han fann att hamn endasi kunde erhållas genom uppoffrande af oer hörda summor. Och planen till hamn inrättning vid Hangö-udd förkastades. Men det är ej nog, säger hr 8., att Hangö redd ej erbjuder lä för större fartyg. Äfven skärgårdsfartyg och skutor hysa största fruktan att ankra vid Hangö-udd, och sådant sker endast i högsta nödfall, såsom då mist och mörker förbjuder attfortsätta seglatsen. Om motvind inträffar vid ankomsten till Hangö och dagsljuset möjligen räcker till, så hän der ej sällan att mn VH hellre än att för höstnatten lägga sig vid Hangö, segla kllbaka till Tvärminne. Vi förbigå några ytterligare anförda bevis för olämpligheten af Hangö redd för en hamnanläggning äfvensom författarens ytt rande om Mjölo-bugtens företräden fremför AR