Aftonbladet – 20 februari 1862, sida 2

ret bruka färdas emellan de båda grannrikena, En del af dem nödgas nu uppehålla sig här da: sar och veckor, innan hafvets och vädrets beskaffenhet tillåta en öfverfart, och icke sällan inträffar, att de, efter fruktlösa fö hafvet, må r a taga den långa omväg keligt är, i sanning, att en så länderna emellan, som den nä r kunnat fortfara. Också lära den s a regeringen och poststyrelsen, långt innan fråga blef väckt om någon Nynäs-bana, insett och varit betinkte fb att afhjelpa olägenheterna, samt föreslagit inland att gemensamt med Sverge anskaffa tjenliga årgbåtar för poster och resande — ett förslag, som likväl hittills icke rönt någon uppmuntran från den andra sidan. Ibland annat påstås det, att de åländska bönderna hafva ett slags privilegium rå postbefordringen och derigenom en förtjenst, som, oaktadt alla dermed postför nde, så örenade svårigheter, de dock ogerna vilja uppgifva. Orsaken må vara denna eller någon annan, men under alla omständigheter torde dock tiden vara inne, att Sverge åtminstone för sin räkning vidtager några åtsärder til en förbättråd postkommrinikation med Finland. Flera ea lång tid uteblifna poster och deras troligen ge nomblöta beskaffenhet, när de anlän?e till Finland, torde val slutligen äfven öfvertyga auktoriteterna derstädes om nödvändigheten af andra anstalter i detta afseende, isynnerhet om Sverge, utan vidare underhandlingar, tager initiativet. I sammanhang härmed torde böra nämnas, att i följd af lokala förhållanden passagen ifrån denna sidan öfver till Eckerö är förknippad med större svårigheter än den derifrån och hit, hvadan de finska posterna sällan här uteblifva, så länge som man i Finland nödgas förvänta de svenska. Att detta icke härrör af någon försumlighet i den svenska postbe-ordringen, bevisas deraf, att de åländska postrotarne här ofta måste uppehålla sig en längre tid, och icke kunna återvända förr än äfven de svenska postbåtarne göra ett försök att gå öfver hafvet. Icke längesedan voro sålunda tre rotar i flera dagars tid här liggande med sina isbåtar, och då de slutligen tillsammans med tre svenska postbåtar, som voro öfverlastade med postväskor och paketer, satte ut till hafs, tvungos de alla att hit återvända, folk och poster lika öfverhöljda af hafsvågorna och nedisade. . Den sist anländ: åländska postbåten landade nattetid en half mil söder om Grisslehamn, efter att med ett nästan otroligt. arbete hafva genomträngt isen och varit utsatt för faror, under hvilza hvarje man trodde sig gå en säker död till mötes. Om man ej trån aftärslifvets synpunkt elier från de många olägenheter, som posternas fördröjda ankomst medföra, finner sig föranledd att vidtaga några åtgärder för åvägabringande af en lättare kommunikation vintertiden med Finland; måste man ur mensklighetens synpunkt känna sig manad att göra ett slut på de upprörande ansträngningar och lidanden, som menniskor miste uthärda för att uppehålla denna förbindelse på sätt som nu sker.