Aftonbladet – 20 februari 1862, sida 2

— Om postbefordringen mellan Sverge och Finland skrifver en korrespondent från Grisslehamn till Dagligt Allehanda den 15 Februari: Åter äro tre poster härstädes qvarliggande, sedan de många, som sistl. vecka, efter att en längre tid här blifvit fördröjda, med stor svårighet afgingo till Eckerö. Osäkert är, huruvida icke antalet ytterligare kommer att förökas, innan någon postbåt kan gå öfver det nu till en del isbelagda Ålands haf. Enligt beskrifning, och efter hvad jag sjelf på afstånd varit i tillfälle att betrakta, är passagen för närvarande icke blott besvärlig, utan äfven i högsta grad äfventyrlig. Midt i hafvet har samlat sig en mängd Dblåis, som är omöjlig att genomtränga, så framt ej händelsen låter postförarne finna en öppen ränna, i hvilken de åter löpa fara att klämmas in mellan ismassorna, eller att af en hastigt påkommande storm med sin lilla båt drifva fjerran ifrån den rätta kosan och kanske omkomma. Ingen, som ej på närmare håll sett och tagit kännedom om dessa förhållanden, kan göra sig en föreställning om hvilka AE postförarne måste uthärda, och för hvilka faror de äro blottställda. Det är verkligen en synnerlig: Försynens skickelse, att ej större olyckor inträffa. Med i sjelfva verket icke annat än en fiskarbåt begifva de sig med posten ut till hafs, dragande båten öfver den skråfliga, stundom backiga isen, som dervid icke sällan brister under deras fötter, hvarefter de geromvåta måste fortsätta färden, än roende, än dragande båten, eller stakande sig fram mellan isstyckena. Detta må anses såsom ett argument till stöd för Nynäs-hamnen eller icke, det vissa är likväl, att dessa förhållanden och den fördröjda postgången åtminstone påyrka en snar ångbåtskommunikation emellan Sverge och Finland. Efter all sannolikhet skulle den icke komma att medföra mycket större kostnad än den närvarande postbefordringen, då dessutom alltid någon inkomst skulle kunna påräknas af det icke så obetydliga antal resande, hvilka, oaktadt den svåra öfverfarten, äfven deuna tid af