Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 3

n:r 19 vid Stora Gräbergsgatan äå Norr, samt en annan qvinna; hvilkeh uppgifvit sig vara enka och -heta anna Kristina Wettling, försatt höras med anledning a stöld, som den 11 denna å vats I I berg. nir . e 50 alk Annde sjelfve hr Thornberg icke ätt förklara huru den skett, men trodde att tjufven på dagen obemärkt kommit in uti hans arbetslokal, der tyget fanns liggande, och tillegnat sig detsamma. Vid visitation, som på förekommen anledning företagits hos hustru Oberg hade 17 alnar af nämnda tygstycke påträffats jemte 27 st. pantsedlar å hvarjehanda saker, hvilket allt hon sagt sig hafva bekommit af enkan Wettling. Tyget hade hon betalt med 1 rdr 50 öre för alnen och derå genast lemnat Wettling 10 rdr med löfte om att framdeles ethålla återstoden. Vid polisförhöret förklarade emellertid Wettling, att hon, alldeles icke försålt detta tygstycke åt hustru Öberg. Om stölden hos tapetseraren Thornberg egde honingen kännedom likasom hon icke hade någon annan del uti de hos hustru Öberg påträffade pantsedlarna än att hon för Öbergs räkning pantsatt de derå upptagna persedlar och -lemnat pantbevisen it henne. Wettling, som slutligen uppmanades att närmare redogöra för sin person, fann sig af denna fråga synnerligt besvärad. Hon gjorde alla möjliga undanflykter för att komma ifrån denna kinkiga omständighet, men till slut måste hon dock fram med sanningen. Hon blefi Maj månad förlidet år af gunst och nåd fri från straffängelset för qvinnor i Norrköping, dit hon varit dömd på lNfstidsarbete för fjerde resan stöld. Som hon, och detta med skäl, ingen ycka trodde sig kunna göra derstädes, begaf hon sig hit till staden och erhöll i Juni månad anställning vid trädgårdsarbete hos hustru Öbergs man. Här qvardröjde hon intill sistl. Oktober månad och det var under degnn tid som hon lärde känna hustru Öberg. Åklagaren i målet ville emellertid förklara deras bekantskap på helt annat sätt och såsom varande vida äldre. Nuvarande hustru Öberg har nemligen förut varit bosatt i Gefle och gift med en sjökapten Strandell, som numera är död, och i denna stad har jemväl Wettling eller, såsom hon uppgaf sig rätteligen heta, Söderberg förut haft sitt .illhåll. Också tycktes det på Söderberg som om hon icke ville känna Öberg under mågot annat namn än Strandell. Slutet på denna dags ransakning blef det, att Söderberg inmanades i häkte, för att en annan dag undergå ytterligare ransakning, vid hvilken det åligger Öberg att tillstädeskomma. — Angående den vidt och bredt omskrifna äfventyraren Faleck—von Essen—Bärnhjelm etc. har i går officiel skrifvelse från Upsala hitkommit med tillkännagifvande af hans häktande derstädes. Jemte underrättelsen härom gjordes förrågan huruvida Falck bör efter slutad ransakning vid Upsala rådstufvurätt hitsindas, hvarå svar redan afegått, med begäran att han må med juts hitskaTas för att stå till svars för sina des här dels ock i Spdertelje begångnastölder och bedrägerier. Vid den hitkomna akrifvelsen fanns fogad en förteckning å de kläder och andra eflekter, hvilka äfventyraren vid sitt häktande innehade. Dessa saker har häryarande poliskammare anhållit måtte noggranat föryarade hit öfversändas. Att döma af denna förteckning tycktes emellertid garderoben hafva varit temligen klen, men kassan än sämre, enär den utgjordes af endaat 84 öre. Om man skulle sätta tro till den utaf Falck inför Upsala rådhusrätt afgifna sjelfbiografi, ekulle hans cgentliga vinglerier hafva tagit sin början först för ett par är sedan, men enligt här meddelade upplysningar skall han redan år 1858 hafva undergått bestraffning för första resan stöld efter förutgången ransakning vid Södra Möre häradsrätt. Andra gången hölls han, såsom nogsamt är bekant, häktad och afstraffades i Linköping för sitt uppträdande i Söderköping under brunnstiden 1860. (D. B) — En karl och en qvinsperson från Finland stodo i går inför härvarande rådhusrätt, häktade och.tilltalade för olofligt tillgrepp. Qvinnan har på Åland undergått bestraffning för stöld och i sin hemort varit gift, men blifvit skild från mannen, hvarefter hon följt förenämnde landsman hit öfver till Sverge för att söka arbetsförtjenst, De hade sednast logerat vid Timmermansgatan hos ett der boende folk, från hvilket karlen, hvars namn är Moses Ankar, är tilltalad att hafva tillgripit hvarjehanda effekter, som blifvit från honom anhållna. Tillspord angående åtkomsten deraf afgaf han följande berättelse: Aftonen innan han lemnade sitt logis hade värden, sedan alla andra i rummet boende personer lagt sig, framtagit en kortlek och proponerat ett litet parti. Dertill hade finnen samtyckt samt uppsatt sin rock i första spelet mot sin värds, hvilken han ock vann. Spellyckan var honom huld, så att hans motspelare småningom tappade hela sin garderob ända till skjortan och undertröjan. Icke nöjd med denna förlust pröfvade han äfven spelets oftadiga gudinna med att uppsätta sin hustrus 4 underkjortlar samt krinolin, hvilka vigtiga klädespergedlar den lyckliga finnen också vann, hvarefter värden trött af en så genomgående otur gick till sängs. Tidigt påföljande morgon, innan någon vaknat, passade han på tillfälle och bemäktigade sig sin spelvinst, hvarefter han aflägsnade sig. Målseganden bestred hela historien, såsom varande en fullkomlig dikt. Målet uppsköts. — Gefle den 15 Febr. Enligt underrättelser af resande skall en person i måndags afton hafva funnits död under särdeles egna förhållanden i närheten af Håsta by nära Hudiksvall. Man hade i grannskapet af en stuga påträffat liket af en mördad mansperson. Vid det man der sökte hjelp för det ännu varma likets möjliga vederfående, tillkännagaf stugans invånare att han åsett mordgerningen, men af fruktan för egen fara ej vågat eller ens kunnat hindra den. Det upplystes sedan hafva tillgått så, att en i Njutånger boende, såsom grälmakare och slagskämpe känd person hade velat tilltvinga sig att lasset med ett par dalkarlar, hvilka foro vägen fram med ett lass trävaror; då detta hade förvägrats honom började han maka gräl, hvarunder han flög på den ena, den starkaste af dalkarlame, och fick honom under sig; då densvagare, som var krympling och begagnade krycka, ser gin bror i fara, rusar han fram och måttar med sin krycka ett slag åt våldsverkaren med den påföljd att denne-deraf dog, hvarefter dalkarlarne 1 förskräckelsen gåfvo sig i väg. Liket fördes af de resande till Hudiksvall, der poligen sattes i rörelse och snart påträffades äfven dalkarlarne, hvilka uppriktigt erkände tilldrägelsen, hvarefter den stackars krymplingen arresterades.