Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 3

Det vill och skall jag, och på ett sätt, som kan ruinera mig och ändå ej hjelpa honom, om ni ej vill bistå mig. Kom strax med mig till en advokat. Jag har en vilja, mr Dee, som, ofta gjort si; gällande der den borde bafva gpifvit vika. Nu skall den icke gifva vika. Var säker derpå! Maurice har ju ej gjort något vanhederligt, eller hur?? Icke det ringaste — han har varit oförsigtig — men långt mera lidit orätt än gjort orätt.? Ja, i sanning, det har han!? utropade hon och, försvagad af den långa sömnlösa natten och den oro och spänning hon utstått, brast hon i tårar, men beherrskade i ett ögonblick sin rörelse, Hon handlade hela denna dag med en klokhet och kraft, som förvånade hennes följeslagare. I trots af hans föreställningar, som blefvo svagare och svagare, ju mera han såg hennes fulla medvetande af den uppoffring hon gjorde, och på samma gång hennes lugna likgiltighet derför, afslutade han alla nödiga anstalter, och genom att afstå från allt, utom 1000 af pater Liffords testamente, bilade han alla Maurices svårigheter och försatte honom åter i en aktad ställning i verldens ögon. Hans vän gick alt meddela honom Hyad som blifvit gjordt, och blef helt bestört öfver hans sorg och förtrytelse när han fick höra det, Willam Dee var godhjertad och okonstlad. Han satte ej mycket värde på penningar sjelf. De kommo och gingo genom hans händer på ett sätt, som kom honom att ej så högt som många andra uppskatta Geritruds uppoffring at sin förmögenhet, och ej ; bekant med hemligheterna i sin väns hjerta och öde, syntes det honom ganska naturligt att dennes unga hustru, som redan försakat så mycket för honom, skulle handla på detta