Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 3

venhet, uppehållen af. medvetandet att hon ej blifvit bragt till armod genom hans oför: sigtighet; att han var orolig att få veta om hon ville komma och besöka honom — j fängelset; och slutligen alt han hoppades det hon ville skicka efter hans mor och Mary och försöka bosätta sig med dem någonstädes för en lid. Han förmodade au! hon ej gerna ville fara till Stonehouseleigh, 40O nej!S svarade hon med en rysning, dit kan jag aldrig fara. Men hvad menar Maurice med dessa förslag? Till hvad belopp är han invecklad — buru stora äro hans förbindelser? Det tjenar till intet att förklara det för er, mrs Redmond. De äro större än han kan inlösa.? Men ej större än jag kunde inlösa.t Det vi han ej höra talas om. Hans enda tröst är den, att ert lilla kapital är tryggadi för hans kreditorer. Ej en timma längre än jag kan hjelpa det, mr Dee. Om ni.ej vill bistå mig i denna sak, skall jag på ögonblicket vända mig till någon som gör för penningar hvad ni kunde hafva gjort af vänskap. Jag måste för Maurices skull bedja er att ej tänka på detta, (hennes läpp kröktes af ett sarkastiskt uttryck), det skulle göra honom alldeles olycklig. Detta är icke en sak, som har med känslor att göra, sade hon torrt och strängt. Litet mer eller mindre lidande för någondera af oss betyder föga. Hans skulder måste genast betalas. Han måste blifva fri ännu i denna dag. Jag ville helst slippa att gå till honom der han nu är, men jag skall göra det, om ni tror att han önskar set, äfven fastän han kommer hem i afton.? Men, mrs Redmond, vi vill väl ej göra I detta utan hans samtycke??