Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 3

få amorteringsvis under lika många år som åtginge till betäckande af amorteringslånen, hvilka sedmare kunde minskas i samma mån koutanta in i ernström, som begärde och erhöll ordet, tror latt rikets ständer aldrig skola ingå i någon garanti. Han trodde icke att statsmakterna skol göra något för en bibana. Ordför. anmärkte att det ej vore fråga om nå gon utgift eller garanti af statsmakterna, endast om en författning som gjorde garanti möjlig. V. häradshöfd. Torslow framkom nu med ett annat förslag för anskaffande af medel till en bibanas byggande. Banan skulle enligt detta förslag upplåtas till en entreprenör, som uppför banan och erhåller afkastningen af densamma en viss tid. Antag att banan kostar? millioner. Räntan af detta kapital vore 120,000 rdr, hvaraf man kunde antaga att banans nettobehållning skulle lemna hälften eller 60,000 rdr, resten måste tillskjutas, v, af staden med 20.000 rdr och 7, af landtfastigheter inom Willands, Gerds och Göinge härader, med 40,000 rdr. Antagas kan att 800 hela hemman äro så nära belägna jernvägen att de deraf draga direkt fördel, och dessa skulle i medeltal åtaga sig en afgift af 50 rdr på hvarje hemman. Afven kunde utminuteringsafgifterna begagnas för samma ändamål i stället för direkt beskattning. Flera talare uppträdde mer eller mindre mot hr Torslows förslag, deribland grosshandlaren Erikson, som varmt förordade att bolaget skulle sjelf utföra banan och äfven draga de fördelar deraf som kunna vinnas. Hr landsh. anmärkte vidare att ärendets underställande statsmakterna bör töregås af aktieteckning, och hvad spårvidden, som en föregående talare bragt på tal, beträffar, så hade hr landsh. varit ifrare för smalspåriga banor; men blifvit bringad till annan åsigt genom samtal med öfverste Beyer, som försvarade de bredspåriga. På statens banor voro lokomotiv och räler beräknade för en lutning af 2 på100; undersökningar hade visat att på den föreslagna banan lutniagen icke komme att öfverstiga 17, på 100, men med någon mera omsorg i terrasseringenr blott 1 på 100. Erfarenheten och fysiken visa att både svårigheten af en träns framdrifvande och dess tryckning mot skenorna väsentligen bero af banans större eller mindre lutning. På bibanan skulle skenorna derföre kunna göras enklare och lokomotiven svagare, följaktligen för mindre pris. Ettsvagtlokomotiv förbrukar mindre kol än ett starkare, följaktligen blifver underhållskostnaden mindre. Terasseringskostnaden för en bredspårig och smalspårig bana blir med obetydlig skilnad ungefärligen lika. En smalspårig bana skulle således ej blifva så mycket billigare än en bredspårig, att det motsvarade förlusten vid omlastning med åtföljande tidsutdrägt och andra olägenheter. I en sak var dock friherre Rappe icke af alldeles lika mening med öfverste Beyer. Hr landsh., ville icke att hverken räler eller lokomotiver skulle göras svårare än nödvändigt vore. Öfverste Beyer villehafva sådan2 alldeles lika med dem som å statens stambanor användas. Äfven trodde friherrn att man åt sig borde utverka rättighet att begagna statens vaggons, men begagna egna lokomotiver. Ettlämpligt sådant kunde fås för 12,000 rdr. Hrlandeh. ville dock icke att man nu skulle besluta om bredeller smalspåriga banor, utan börja teckningen och sedan framdeles rätta sig efter hvad tillgångar och inhemtade upplysningar om erfarenheten från andra håll gifva vid handen. . Härefter yttrade sig flera talare; de flesta syntes vara för bredspårig bana, men man var ense derom att man borde dröja med beslut om spårvidden till ett blifvande jernvägsmöte. En talare upplyste att med bredspårig bana menas 5 fots spårvidd och med smalspårig 4 fots dito samt anmärkte att Kristianstad är militärdepot och att det vore problematiskt om krigsmateriel kan transporteras på en smalspårig bana. Sedan de närvarande genom acklamation uttryckt den åsigten att hr landshöfdingens förslag vore förtjent af uppmärksamhet och att man borde försöka att derpå grunda sin verksamhet, beslöts att frågan skulle öfverlemnas till en komitå af 5 personer, som inom sig skulle välja sin ordförande, hvilken komite hade att utfärda iobjudningar till aktieteckning och söka förskaffa sig så många upplysningar rörande frågan som det vore möjligt. Vid inbjudningen till aktieteckning skulle största omsorgen läggas derpå, att allmänheten måtte få ett riktigt be grepp så väl om frågans vigt som om beskaftenheten af de garantiaktiersom skulle tecknas, och uttalade hr landshöfdingen härvid den förmodan, att mången särdeles bland allmogen derförutan skulle hafva svårt att sätta sig in i frågan. Till ledamöter i den sålunda beslutade komiten valdes genom acklamation — ett voteringssätt, mot hvilket under vanliga förhållanden befogade anmärkningar kunna göras, och hvilket till följd deraf, så vidt möjligt är torde böra undvikas vid alla frågor af mera stort och all mänt inflytande — landshöfdingen och kommen dören m. m. Å. Rappe, landssekreteraren och ridd. C. ÅA. Olsson, kyrkoherden, hofpredikanten Lagergren i Asum, kaptenen Claesson på Lillö och possessionaten B. Mejer å Marielund. . Efter detta val upplöstes det i hög grad intressanta sammanträdet, för hvars Sång i all mänhet vi härmed hafva redogjort. Sedan vi hunnit få del af det vid tillfället förda protokol: let, skola vi in extenso meddela äfven detta, då vi hoppas att ett och annat af hvad vi här en: dast ofullständigt och i korthet kunnat vidröra; angående hr landshöfding Rappes förslag, mera klärt och detaljeradt skall framstå för våra lä! sare. TI öfrigt var det mycket fägnande att vara vittne till det intresse hvarmed frågan tycktes vara omfattad, hvilket fdagnlade sig icke min dre genom den talrika samlingen, än genom dex ganska lifliga diskussionen. Slutligen få vi om: nämna, att den reda, klarhet oeh takt, hvarmed srdföranden framställde sitt förslag och ledde dikussionen i ämnet, vunno ett-lika allmänt son rättvist erkännande bland mötets talrika deltagare. I diskussionen äg med mer och mindre utförlighet: kyrkoherden Ternström, häradshöl ding Torslow, grefve H. Hamilton, friherre Stati von Holstein, prosten Herslöw, grosshandlare Eriessön, doktor Bergman i Winslöf, hofpredikant Lagergren, kapten Claesson å Lillö och ryttmästaren m. m. R. H. Stjernsvärd.