Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 3

bet — tad ägas Jernvägsmötet I Christianstad. Visåtergifva ur Skånska Posten följande mera utförliga redogörelse för detta möte, som vi förut i korthet omnämnt. Det af konungens befallningshafvande till den 29 Jan. utlysta sammanträdet rörande en föreslagen jernvägsförbindelse emellan staden Christianstad och södra stambanan var talrikt besökt af både allmoge och ståndspersoner, vi antaga vill ett antal at 100 å 130 personer. Sammanträdet öppnades af landshöfdingen frih, 4. TOPE med en framställning rörande mötets ändamål och betydelse, hvarefter han intog ordförandeplatsen. Hr landshöfdingen ansåg sig böra fästa OPP märksamheten derpå att man under nuvarande förhållanden, då man måste anlita alla disponibla tillgångar för fullbordandet af de redan påbörjade stambanorna, icke kunde hoppas på något direkt understöd af staten. Hittills utförda bibanor hafva derför blifvit utförde utan annat understöd af staten än lån på billiga vilkor, och hr landshöfdingen framställde derföre den fråsan, om deltagarne i mötet ansågo det vara af vigt att en bibana mellan Christianstad och Hessleholm blifver tillvägabragd äfven om sådant måste ske utan direkt understöd af staten, hvilken fråga besvarades med enhälligt ja! Hrlandshöfdingen framställde ytterligare en fråga, huruvida det förslag till bansträckning, som under förre landshöfdingens tid uppgjordes, borde ligga till grund för saken, eller nya undersökningar med derpå grundade förslag böra uppgöras, hvilken fråga besvarades sålunda, att man ansåg en ny undersökning obehöflig. Hr Steöl von Holstein begärde derpå ordet och anförde att, då det sannolikt är omöjligt aft erhålla anslag, och svårigheten att anskaffa medel således vore stor, och då en s. k. smalspårig bana voro betydligt billigare än banor af vanlig bredd, så förordade talaren att bibanan måtte byggas med en smalare spårvidd. Kyrkoherden Ternström, grefve H. Hamilton och häradshöfdingen Torslow yttrade sig i afseende på banans sträckning, hvaraf den ene föreslog att den måtte om möjligt är dragas till sjelfva stationen Hessleholm. Sedan hr landshöfdingen dels med anledning af sistberörde yttrande antydt att det uppgjordå förslaget visar banåns sträckning till Lärcda på närheten af Hessleholms station och att således banans förening med denna vore lätt, och dels i anledning af hr Staäöl v. Holsteins anförande förklarat att frågan omspårviddenskulle upptagas till särskild diskussion, inledde hr landshötd. till behandling frågan om sättet för tillvägabringandet af medel för bananläggningen och antog möjligheten att anskafla amorteringslån, dels af staten till någon del och dels af utländska kapitalister m man kunde anvisa fullkomligt säker garanti ör amorteringsprocentens och räntans erläggande under den tid som åtgår för amorteringen. En utväg till åstadkommande af dylik garanti låge deruti, att likasom genom nu gäl lande författningar i afseende på lån utaf allmänna medel för beredande af odlingsföre tag medelst utdikningar m. m. finnes stadgadt att af hemman som deltagit i dylikt lån, skall i sammanhang med kronouppbörden ärligen med samma rätt som annan afgäld eller ränta af fast egendom utgå den del af lånet med ränta amorteringsvis som blifvit vilkorad, så kunde det äfven antagas att, efter derom i behörig ordning väckt motion vid blifvande riksmöte, författning skulle kunna emotses, innebärande enahanda stadgande i afseende på den räntegaranti egare af fastighet kunde ikläda sig i och för ett eller flere för jernvägsanläggning upptagande amorteringslån. Under förutsättning af sådan författring och om man antoge att för den ifrågavarande bibanans anläggning kunde på ett eller flere ställen erhållas amorteringslån så att 6 procent å lånen årligen inbetaldes under så lårg tid, som, med hänseende till amorteringsoch räntevilkoren, erfordrades, så skulle, om man vidare indelade garantierna i aktier, hvardera lydande å 6 proc. ränta för 100 rdr hvarje fastighet, hvars egare tecknade sig för en eller flera sådana garantiaktier. amsvara för ovilkorliga utbetalandet hvarje år under garantitiden af 6 rår för hvarje aktie, men också af banans behållna årliga inkomst fö sin utdelning i förhållande till aktieantalet. Detansågs att ett helt hemman under hvarje förhållande vore värdt 50.000 rdr. Om egare af ett sådant togo 16 garantiaktier, så gjorde årliga utgiften under garantitiden 96 rdr eller 6 rår för ,e:dels mantal, men denna utgift minskades i samma förhållande banan kom att gifva inkomst, och efter garantitidens slut droges inkomsten ai banan utan utgift å garantiaktien. Hvad staden beträffar så kunna hus derstädes icke lemna en så fullkomlig garanti som hemman på landet. ty genom brandskada, vållad af egaren, kan assuransen förverkas, hvadan en vid ett sådant hus fästad garanti ej kunde fullgöras. Denna olägenhet kunde afhjelpas på så sätt. att hela kommunen ikläder sig en gemensan garanti för en viss gumma eller tager ett visst antal garantiaktier. Genom dessa garantier a! hemman på landet och kommunen istaden kun de ett betydligt kapital upplånas; men man hade ännu en utväg att begagna. Man skulle nemligen söka att intressera kapitslister, såväl större som mindre, att med sina penningar understödje företaget. En i företaget insatt summa at 100 rdr skulle motsvara en af ofvanberörda jordga rantiaktier. Detta kapital! skulle insättaren åler