Aftonbladet – 17 februari 1862, sida 3

växande område så litet spår efter sig, att, ehuru detiåtskilliga af de grekiska småstaterna gaf anledning till hypoteksböckers införande hos dem, sådana likväl uti den romerska rätten ej mindre från dess äldre, än dess nyare tid, äro fullkomligt obekanta institutioner, likasom äfven hvarje annan institution eller föreskrift, åsyftande hypotekens offentliggörande på ett eller annat sätt. Det lantiade hos romarne vid den förut anförda Leoninska lagen; och detta är ett af alla de många äldre och nyare kommentatorer till romerska rätten i allmänhet, eller till dess hypoteksrätt isynnerhet, utredt och så utöfver allt tvifvel stående förhållande, att den, som vill gifva sig utseende af att hafva studerat romerska rätten, eller dess hypotekslära, men ej känner detta, och derföre söker försvara sina lösa hugskott med sväfvande fraser och oriktiga eller missförstådda citater, icke kan undgå att komma in på det löjligas område. Hr Öpartisk?, äfven om han skulle vara någon annan än f. d. riksdagsmannen sjelf i fabelns lejonbud, torde derföre finna, att den sak, hvarom tvisten vände sig, genom hans omförmälda citat från Cujaccius rörande vissa gamla, egentligen grekiska brul, icke undergår någon förändring, då tvisten hålles på sin rätta ståndpunkt, nemligen, huruvida i romerska rätten någon föreskrift förekommer om offentliggörande af hypoteker, för att bibehålla dem vid kratt. — Att förmå en så beskaffad motståndare, som f. d. riksdagsmannen att föra en tvist lojalt, tyckes för öfrigt, af allt hvad som nu visat sig, vara en — omöjlighet.