Aftonbladet – 17 februari 1862, sida 3

Jag -blef. förnekad .detta. korta möte, hvarom jag bönföll-med en: enträgenhet, som -kna ast kunde blifvit motstådd, om ej skäl hadc heca nats, hvilka förstummade mig i dette ögonblick af qval och. själsskakning. . Jag blef ålagd att ickerstöra er mors fridcoch med våld tillvinna mig att få-se er, medan ni vakade vid hennes: dödsbädd. Jag bad om tillåtelse att. få skrifva till er, äfven om brefvet skulle läsas. af er far, och erbjöd mig att gifva mitt hedersord på att ej skrifva mera, om han blott villebevilja denna.enda bön. . Han vägrade äfven detta; han sade mig att ni vore bortlofvad till en annan person och. att alla. försök att skrifva till er skulle vara fruktlösa; emedan -han ville taga sina mått och steg för att hindra hvarje bref framkomma till er, och dref mig bokstafligen; från sitt. hus. Gertrud, jag visste att .ni.-skulle lida; men jag visste också, att ni: skulle lita på mig— avt intet falskt sken, intet förtal; inga påståenden af vänner eljer fiender, om vi hafva några, skulle. komma er att tvifla på mig, och detta allena satte mig i stånd: att i början hålla mig uppe under detta-slag. ; Jag har: skrifvit till pater Lifford och bönfallitom att meddela er försäkringen, icke. af någonting som kunde förolämpa er far, . men endast af hvad det måhändasär af vigt för er frid att känna — att en:man, söm ni hade satt erlit tillj icke har bedragit er. Men. jag känner mig drifven af en oförklarlig och stigande oro att söka något mera direkt. sätt att meddela er en visshet, förutan hvilken jag sjelf känner det med hvar dag blir allt svårare att, utan att svigta, bära stundens börda. Jag fordrar ingenting af er, Gertrud. Ni är fri; intet löfte, ingen -pligt binder er. Men 0! kom ihåg att-ej vara svag; hvad helst som är rätt, det måste ni göra. Gud förbjude att jag någonsin skulle stå mellan er-och erfar; men det kan.ej vara rättaltt älska en man och gifta sig med en annan, och ni har älskat mig — ni älskar mig ännu;