Aftonbladet – 13 februari 1862, sida 3

ställa Preciosas skaplynne. fkUtan tvifvel lyckades mll Åbe:g bättre i de scener, der ifligare och eldigare effekter böra göra sig gällande, än i dem, som taga i anspråk uttrycket af ett drömmande vemod, en aningsfull längtan. Framförallt skulle vi vilja tillråda den unga skådespelerskan att noga vakta sig för att i denna roll någonstädes anslå tonen af en modern salongskonversation. . MIl Åberg har rönt rätt mycken uppmuntran af publiken. Hr Elmlund, såsom den unge förälskade spanske ädlingen, som af kärlek till Preciosa. öfvergifver föräldrahemmet för att med henne åtfölja zigenarbandet, ådagalägger en säker och riktig uppfattning af sin rol; han låter ingenstädes sina känslofulla utgjutelser urarta till den flacka och fadda ton, hvarmed man ofta annars hör sådana framsägas. Fru Bock var ännu samma ypperliga Viarda som förr. Hr Dahlqvist gifver zigenarhöfdingen med den färg som vederbör, och hr Uddman. såsom den gamle pultronen och rumermästaren Pedro har hörbarligen roat. Afven de öfriga mindre betydande rollerna gifvas på-.ett i allmänhet tillfredsställande sätt. Stycket är uppsatt med mycken omsorg, och isynnerhet förtjenar körernas inöfning och de sceniska anordningarne allt erkännande, äfvensom det vore en orättvisa att icke omnämna fru Strandbergs särdeles förtjenstfulla utförande af Preciosas romans bakom scenen. Konungen och drottningen samt prins August bevistade representationen i går afton.