Aftonbladet – 11 februari 1862, sida 2

Sedan nämnde skrifter af biskopen till beI svarande. mottagits, afgafs genom hans om1 bud. ett särdeles fyndigt, ofta ganska qvickt!s genmäle, och som derjemte förklarar hvar-:dq före domkyrkorådet i denna tvist uppbjudit q alla sina disponibla krafter för att bekämpa i sin väldige motståndare. Biskop Thoman:ij der. anmärker i förbigående, och som det vill j synas ganska befögadt, att ehuru i föreva-1 rande rättegång stämning uttagits allenast å en svarande (nemligen domkyrkorådet), bi1 skopen likväl råkat i delo med minst tvyeni; ne vederparter, hvilka synas operera temli s gen oberoende af hvarandra, Den skrift, som nu till domstolen inkommit, med upp-;i gift att densamma skulle innefatta domkyrko: rådets yttrande, ansåg biskopen i allo sakna 1 den form, hvari cn dylik handling bordt:( från nämnde myndighet utgå; men hade deremot tillräckliga kriterier både föratt vara! uttrycket af en enskild ledamots tanka, och 1 att icke härleda sig från samma enskilda le1 damot. (borgmästaren Billström?) som vidi: förra tinge uppträdd-. Häraf kunde befa1! ras, att biszopen omsider finge särskilda j: tvister dels med domkyrkans syssloman; och : dels med hvarje enskild ledamot af dom-;. kyrkorådet. I afseende 1å hufvudfrågan!: anfördes, att domkyrkan åligger den om-1 stämda byggnadsoch underhållsskyldighe-. ten verkställa så länge befrielse derifrån icke j: i anvisad ordning är sökt och vunnen; tilll. stöd för denna åsigt åberopade käranden det härofvan omförmälda Kongl. brefvet af len 16 Jan. 1857, hvari blifvit resolveradt, utt domkyrkorådet, om det dertill sig befo1 adt finner, må sin talan i afseende på domkyrkans . befrielse, från ifrågavarande byggnaders underhåll i laga ordning anhängiggöra och utföra. Vidare åberopas Kongl. brefvet af den 3 Aug. 1681, hvari tydligen stadgas att Helgonakyrka. vid Euöd skulle lifva en ladugård till biskopssätet derstäles, att der skulle byggas och repareras, :om uti en ladugård tjenligt är, samt att lenna byggnad och reparation: skulle ske utan någon biskopens kostnad, men för hans väkning och till hans begagnande. Huruleles den lägenhet som kallas Helgonakyrka mfattar hela godset sökte biskopen styrka tf åtskilliga kungiga bref, men deri stod lock intet omhusens. antal, storlek eller be:-katfenhet, utan blott att ombyggnad och reparation skall verkställas som uti en lalugård tjenligt ärt, hvaraf ostrid:gt. borde olja att åbyggnaderna skola rättas efter jordbrukets vidd och beskaffenhet. :Uppgifven att de ofvannämnde 90 tunnland af lalugårdsmarkenX icke förr tillhört ladugårlens bruk, vederlägges deraf, att nämnde mark tillförne. till och med varit af större weal än nu, hvarigenom.byggnadsskyldigaeten i verkligheten blifvit minskad: : Om au ock någon tvetydighet rörande 1681 års Kongl.; bref skulle förekomma i afseende på let. publika . verk som borde vidkännas Syggnadsoch reparationsskyldigheten, så näste denna tvetydighet vara häfven aoynedelst att domkyrkan från början och allt sedermera de facto bestridt kostnaden både ull husens uppförande, underhåll och utvidgning tid efter annan. Den af svaranden iberopade i presterskapets privilegier förnenades alldeles icke stå i strid med stadsandet om domkyrkans skyldighet att bygsa ladugården, eller detta stadgande i strid ned privilegie-na, hvartill borde läggas den vigtiga omständigheten, att flera särskilda öreskrifter i samma ämne äro gifna långt sednare än presterskapets privilegier, och em äl blifvit i-verkligheten efterlefda. Derefter förklarade häradsrätten i utslag sig vilja längre fram anställa: syn å gamla iadugårdsbyggnaderna, hvilken ock den 30 Iuli 1859 verkställdes, hvarefter målet den 21 derpåföljande September ånyo vid häradsrätten företogs. Dervid inställde sig å domsyrkans vägnar ej blott dess syssloman, utan ör bättre verkans skull äfven domkyrkoråds:edamoten professor Brunius, hvarjemte både xronooch konsistoriiombud infunno sig. Då berörde syn på stället skulle företagas, hade emellertid inträffat att ladugårdshusen zenom eldsvåda den 11 Juni samma år blifvit alldeles förstörda. Denna omständighet hade föranledt biskop Thomander att ytterligare utverka stämning å domkyrkorådet med yrkande att domkyrkan nu måtte åläggas uppföra nya och fullgoda hus i de afbrändas ställe, hvilket, då målet företogs, af biskopens ombud så till vida modifierades, att anspråket inskränktes till fullständigt iståndsättande af de hus, som genom branden blifvit skadade, eller betalning af de 3000 rdr, som arrendatorn Warholm sig betingat för sådant iståndsättande. Omedelbart derefter meddelade professor Brunius muntligen den upptäckten, att gråstensmurarne, som efter branden finnas. qvarstående, genom samma brand blifvit betydligt förbättrade. Samma professor ingaf vidare ett sanska långt skriftligt anförande, hvilket inaehöll åtskilliga pikanta uppgifter,, bland andra-den, föranledd af ofvanomförmälda eldsvåda, att ehuru Lunds domkyrka, hvars murar. bestå af lös sandsten, härjats af fyra :ldsvådor, dervid äfven de stora takhvalfven naedstörtat, har. dock aldrig någon yrkat att hon skulle omeller nybyggas, fastän hon ntill sednare tid bibehållit full egande rätt öfver sitt vidlyftiga underhållsgods. Konsistoriiombudet yttrade sig äfven långt och skriftligen, anseende sin pligt vara at afgifva utlåtande i dentvistiga frågan, hvilken å båda parternas sida bevakas med så Snor es ARANDA 2 OVAL ANBRI AES visa henne vägen dit. Men han kunde ju vara borta och hvad skulle väl då hans tjenstfolk tänka? Och om hon också träffade honom, hvad kunde han väl göra mer änl att försöka förmå henne återvända till sin far, och detta tycktes numera vara henne l: omöjligt. Emellanåt darradehon som ett asplöf. Derpå uppehölls hon åter af en vild förbittring. . Hon hade blifvit uppoffrad för det kalla, hjertlösa högmod, somräknat hen