Aftonbladet – 11 februari 1862, sida 2

enom hv BR RAG en sjuksäng, örsedd medföljande: inskrift: Magnus Huss frisäng, stiftad af tacksamma lärjungar, skulle uti någon af lasarettets kliniska lärosalar, der eder lärareverksamhet under tvenne decennier fortgått, uppsättässoch:framgent underhållas. Vi få härmed till eder öfverlemna lasarettsdirektionens. skrifvelse, tillkännagifvande dess benägenhet att fullgöra vår begäran. :Vi-bedja eder att med välvilja emottaga detta, vedermäle af vår uppriktiga högaktning och vänskap och vår varma önskan att ni under många år må, uti eder nuvarande egenskap af styresman för svenska medicinalverket, få skåda frukterna af det utsäde ni, under eder lärareverksamhet, nedlagt. Hr generaldirektören svarade: För den gärd af aktning och tillgifvenhet, som fordna lärjungar genom eder egna mig, aflägger jag en lika varm som innerlig tacksägelse. 4Då jag i minnet återkallar den tid, under hvilken jag utöfvade lärarekallet, väckes hos mig hågkomster från det käraste skiftet af min verksamhet i det allmännas tjenst. Dessa hågkomster tala om lärjungar, hvilka jag, en efter annan, under loppet af 20 år sökt handleda vid de första stegen på vägen till.läkarekonstens utöfning; de tala om den uppmärksamhet och det förtroende dessa lärjungar egnade åt lärarens ord; de tala om den kärlek och tillgifvenhet, med hvilka läraren kände sig fästad vid lärjunen; de tala ock om sjuka och lidande, hvilka unno hjelp och lindring -genom lärarens. och SE pp gemensamma bemödanden. Dömmen sjelfva, mina fordne lärjungar, huru kära dessa hågkomster måste vara eder fordne lärare, och veten, att han gömmer dem i hjertats djup, såsom sin käraste skatt. . I hafven ansett mig värdig gärd af tacksamt erkännande af det inflytande jag utöfvat på eder läkarebildning; huru högt jåg skattar denna gärd, mågen I sluta, då jag högtidligt förklarar, att jag anser den såsom min högsta jordiska belöning, vida högre än jag förmått göra mig förtjentutaf. Edert val af minnesgärd och af plats för dess uppställande har djupt rört mig. Ej kunde jag uttänka något för mig betydelsefullare än en minnesvård af en sjuksäng, uppställd uti en sjuksal; vid sjuksängen har jag ju verkat, uti sjuksalen har jag meddelat eder min eriarenlieletirogs Under ett fjerdedels sekel har jag egnat hela mannaålderns kraft åt de sjukes vård uti serafimerlasarettets salar; många: tunga fjät har jag der AR men ock många lätta; många dystra stunderhar jag der tillbragt, men ock många ljusa; mången nedslående. erfarenhet har jag der gjort, men ock mången glädjande. Det tunga fjätet, den dystra stunden, den nedslående erfarenheten berodde på åsynen af de lidande, på kännedomen om deras plågor och medvetardet af konstens otillräcklighet; men månget fjät blef lätt, månen stund ljus, mången erfarenhet glädjande, då 3ud välsignade konstens bemödanden, då I, mina lärjungar, visade läraren uppmärksamhet, förtroende och kärleksfull tillit; och då den tillfrisknade med hjertat fullt af tacksamhet lemnade den bädd, som varit vittne till hans plågor. Då jag lemnade lärarebanan, anade jag ej att mina fordna lärjungar skulle vilja göra minnet af min lärareverksämhet lefvande, äfven för en framtid;;;hafven -derföre tack, I fordna Märjun gar, för detta lefvande minne; den fordna lärarens framtid må efter Guds beslut blifva kort eller lång, ljus eller mörk; städse skall dock det uttryck af tillgifvenhet, som I nu egnat honom, blifva hans dyrbaraste minne. -: Den fordna läraren beder Gud välsigna eder, mina fordna lärjungar!